Nathan Dawit har två SM-guld och ett cupguld med Dolphins.
En pålitlig skytt och lojal lagspelare som aldrig tvekar att hoppa in för att avgöra matcher.
Det är bilden av Nathan Dawit som många delar. Hans brokiga karriär innan guldsamlandet i Dolphins är mer av en hemlighet.
Att 29-åringen ens spelar basket är ingen självklarhet.
För fem år sedan bestämde han sig för att lägga av.
– Det var inget som lockade. Jag var klar där. 2019. Motivationen var borta, säger Stockholmskillen över en slät kopp kaffe.
Det var mer än en tanke att lägga av?
– Under sommaren så hade jag slutat. Jag är jätteglad att jag inte tog det beslutet. Då hade jag inte fått uppleva det här med Dolphins, guld, 4 000 på läktarna, Europaspel och att vinna guld på Dolphins födelsedag, säger Dawit.
Det är inte bara bristande motivation som Dawit brottats med under sin karriär. Skadelistan är rätt så diger och så sent som den här säsongen åkte skarpskytten på en rejäl smäll över käken med hjärnskakning som följd.
Men värsta motgången var när han spelade i Umeå 2016 och trasade sönder knäet.
– Jag bröt knäskålen. Jag jagade en kille, skulle blocka och den bröts på mitten, berättar Dawit.
Det låter otroligt smärtsamt.
– Jag hamnade i chock men kände ingen smärta. Jag fick smärtstillande och det blev operation direkt. Jag känner inget av det i dag, men under två-tre år kände jag lite och har ett stort ärr där. De sa först att jag skulle bli borta fyra månader, men det märkte vi att det inte skulle ta. Jag missade ett år. Det är en ovanlig skada som man annars får när man krockar med bilen och knäet går rakt in i instrumentbrädan.
Ni som kan Dolphins vet att det Dawit alltid spelar med vita tights under shortsen.
– Det är på grund av skadan. Jag spelade även med knäskydd innan, men det här hjälper mig att värma upp knäna.
Nathan Dawit är stockholmskillen som funnit sig till rätta i Norrköping. På basketplanen och utanför. "Magkänslan sa Dolphins och det är absolut inget jag ångrar".
Under uppväxten bodde familjen Dawit i Skärholmen innan flytten gick till Liljeholmen. Redan som femåring kom basketen in i Nathans liv, men han sysslade med rad andra sporter parallellt.
– Vi bodde i Vårberg, några stationer från Stockholm fanns JKS Basket. Mina föräldrar stöttade, skjutsade och hämtade från träningar. De har stöttat mig. Jag har testat på fotboll, simning, handboll, pingis och ishockey till och med.
Hur var du på hockey?
– Absolut den sämsta som någonsin stått på isen. Det blev en träning. Det var på Vårbergs IP. Jag fick en puck på knäet, jag var mer på knä än vad jag stod upp. Det blev en kort ishockeykarriär, skrattar Nathan.
Med mamma från Etiopien och pappa från Eritrea finns det östafrikanska rötter i Dawit. En plats han mer än gärna åker till.
– Jag har varit i Etiopien typ fyra gånger och en gång i Eritrea när jag var ung. Jag känner mig hemma när jag är där. Det är där mina rötter är, min familj och kusiner.
Hur märks dina rötter hos dig här, i Sverige?
– Jag älskar maten där. Injera. Det är ett bröd, typ som pannkaka, och olika grytor. Kycklinggryta, lammgryta, Vegetariskt också.
Lagar du det?
– Nej, det är svårt. Mamma kan och brukar skicka med till mig och Elias (Desport). Han älskar det. Han är fast i det, säger Nathan med ett leende.
Tidigare i karriären, från debuten som 17-åring i 08 Stockholm via Solna Vikings, Umeå, Uppsala och Dolphins, har Dawit fått mer minuter än vad som är fallet i Dolphins.
– Jag ska inte sticka under stolen med att jag hade en större roll när jag kom hit, men vinner laget så är jag nöjd. Får jag spela fem minuter så...
Menar du det?
– Jag kan ta det. Det är klart man vill spela mer som basketspelare. Hade jag kunnat spela 30 minuter hade jag gärna gjort det men det kommer också till en punkt där man sätter laget före. Alla vet vad jag kan göra. På två minuter kan jag göra 15 poäng. Jag ser mig själv som en vinnare nu. Förut spelade jag för att det var kul. Jag vill vinna varje match. Varje träning.
På lördag har Nathan Dawit chans att få fira igen. Dolphins åker till Hovet med ett stort favoritskap i cupfinalen mot Nässjö. Det går mot en historiskt stor publiksiffra och inte mindre än åtta bussar från Norrköping.
– 7 200 sålda, det är galet och den stora Dolphins-familjen på läktaren – det är helt sjukt. Vi har goda chanser. De har Charles Barton, Dartaye Ruffin och Gutenius (William). Jag tror vi har bra chanser.
Smakar ett cupguld lika gott som ett SM-guld?
– Ett guld är ett guld. Jag tar alla jag kan få i mitt cv, säger Nathan Dawit.