Dolphins har tvingats ta farväl till en rad betydande spelare och ledare de senaste åren.
I fredags begravdes Kelly Grant och gör Dee Ayuba, Jeff Taylor och Håkan Rydgren sällskap i de allra mest speciella kapitlen i klubbens historia.
En av klubbens och svensk baskets allra största, Joakim Kjellbom, minns en coach och en person som betytt mycket för centerns framgångsrika karriär.
2010 vann de SM-guld tillsammans efter seger i finalserien mot Plannja.
Sammanlagt spelade Kjellbom tre säsonger med Kelly Grant som tränare innan centern nappade på ett erbjudande om att testa på spel i Georgien.
– Det är inte bara basketrelaterat när jag tänker tillbaka på Kelly. Jag tänker lika mycket på en person som brydde sig om alla. Laget hade sådan gemenskap och hela den biten. Han var väldigt mån om att alla skulle trivas och må väl.
– Inte bara på planen utan också utanför. Han såg helheten som många andra inte gör. Jag umgås tätt med Kenny Grant. Kelly var hans farbror. Kenny var väldigt upprörd när han ringde. Kenny var i chock och det var jättetråkigt. Det var alldeles för tidigt som Kelly gick bort, säger Kjellbom.
Det är med helt andra känslor som 41-åringen (42 i april) följer Dolphins framgång med en andraplats i ligan och en basket som imponerar.
I högen av spelare som svarat för en lysande säsong skiner kanske en allra mest.
Adam Ramstedt.
Många höjer en röst att han är ligans MVP.
En utmärkelse som Joakim Kjellbom svept hem vid ett par tillfällen.
– Där har Mikko gjort ytterligare en kanonvärvning. Adam har levt upp till alla förväntningar och mer därtill skulle jag säga. Han har varit otrolig i Dolphins och i landslaget skulle jag säga. Synd att han inte fått chansen mer där. Jag skulle gärna sett mer av honom i landslaget, när han fick chansen spelade han väldigt bra, menar Kjellbom.
Han har fyllt dina skor väl?
– Absolut. Om jag hade spelat kvar hade jag definitivt varit back up till honom. Han gör ett jättejobb, det är svårt att hitta såna svenska spelare. Det är svårt att hitta amerikaner som producerar som han gör på den positionen.
I sluttampen av studierna till byggingenjör, med en tvåårig dotter och ett andra barn på väg finns det inget överflöd av tid att hänga med i basketligan, men Kjellbom gör vad han kan för att försöka se Dolphins matcher.
– Jag tycker de har bra rörelse. Pushar bollen bra i anfall. De spelar snabbt, de tar öppna skott men kan även växla med "set plays". Spela i olika tempo. Det som svajar emellanåt är försvaret, men det tror jag beror på att de är unga. De kan släppa in 30-35 poäng på en period och ibland ser de väldigt bra ut där. Det kan vara att fokus inte finns där. Får de ihop försvaret och om de kan behålla farten i anfallsspelet tror jag de har alla möjligheter och gå hela vägen i år.
Du tror att det kan hålla hela vägen?
– De har inte dragit igång slutspelet än. Då får vi se vad de är gjorda av, men det ser väldigt bra ut. Det är inget av de andra lagen som skrämmer direkt. Det är Södertälje och Dolphins som ser bäst ut, tycker jag.
Är du förvånad att de gått så bra?
– Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. De har inte en lika stor budget som de andra lagen. Mikko har inte samma erfarenhet som många av de äldre coacherna, men har investerat betydligt bättre än många andra som varit i ligan betydligt längre. Han har ett ungt lag och jag vet att amerikanerna ligger klart under många av de andra lagens budget.
Du saknar inte basketen?
– När vi inte vann sista året, kunde jag slutat tidigare men då hade säkert ångrat det att jag inte gav det en sista chans. Det hade inte gått att kombinera skolan med basketen. Jag är lycklig att fått vara med så pass länge.