Gunhild Bergström fastnade, liksom Åke, för basketen på 70-talet i USA när Åke jobbade där.
På ena långsidan i Stadium Arena tar de plats på varsin stol.
Åke, 80, hustrun Gunhild, 79, David, 47, och Hugo, 21.
Bergströms.
– Det är en släktträff när det är match. Både mamma och pappas sida är här och kollar, skrattar Hugo Bergström som redan hunnit med att vinna två SM-guld med Dolphins och tog emot pris för Årets genombrott förra säsongen.
Den eviga jämförelsen med pappas karriär och spelsätt har inte helt dött, men guarden har gott och väl visat att han står på egna ben.
Men David avslöjar att det dröjde innan han kände sig helt bekväm med att sonen valde basket före fotboll.
– Jag var inne på att han skulle bli fotbollsspelare för att han inte skulle hamna i det här – jämförelsen med pappa, avslöjar den före detta skarpskytten och landslagsmannen som var stjärna i Dolphins guldlag 1998.
Du tvekade för att skydda Hugo?
– Uppenbarligen så fixar han det mentalt ändå, men någonstans när man går i korridorerna här och får höra att man inte är en är lika bra skytt som pappa och allt annat som folk vill dra upp som jämförelse... han har klarat det och är mentalt stark, säger David.
Men det har blivit gliringar, avslöjar Hugo.
– Jag ska inte säga att det är jobbigt när folk ställer frågor. Det är mer när man fick höra att jag bara spelar på grund av min pappa. Det har jag fått höra under hela min uppväxt. Under matcher, första året jag kom hem från USA, fick jag höra det. Att jag bara spelar för att pappa är klubbdirektör. I samma match droppade jag 17 poäng på honom.
Två SM-guld som 21-åring. "Jag har fått fin stöttning av hela släkten, båda mamma och pappas sida är här och ser på matcherna. Det är en släktträff," skrattar Hugo Bergström.
Vem var det?
– Det nämner jag inte. Jag har två guld, men jag räknar bara ett. Såklart var jag med och hjälpte till första gången (2021) men jag kände att jag var mer nyckelspelare förra året när jag fick en större roll och hade en uppgift i finalserien att stoppa CJ Wilson.
Och om du skulle vinna ett tredje?
– Jag säger att jag har två, men det kommer stå tre. När jag skriver ned det är det tre, men jag säger att jag har två.
Att Hugo så framgångsrikt fört guardtraditionen vidare spårar han till stor del till att såväl mamma Sofie som pappa David gett honom förutsättningarna, men 21-åringen passar även på att framhålla farfar och farmor.
Går du på Dolphins matcher kan du räkna med att se Åke och Gunhild Bergström på sina speciella platser.
– Och det spelar ingen roll om det är herr-eller damlaget. Vi ser ungdomslagen också när vi kan. Klubben betyder mycket för mig, säger Gunhild.
– Jag har räknat ut att vi har 40 år inom basketen. När David var sju år, 1982, så skjutsade vi till träningar och matcher, berättar Åke som själv introducerades för basketen när han jobbade i USA.
"Det är en fin klubb att följa. På matchdagar är vi inte spända, men lever med och sitter så bra vi kan. Det blir nytt guld", siar Gunhild.
Skidåkaren hade ingen vidare koll innan han föll pladask för sporten och Portland Trailblazers.
– Blazers tog guld 1977. Då satt vi nära planen när vi såg en match med brorsan. Jag blev så imponerad av se Bill Walton och Maurice Lucas. Vilka hästar som travade fram på banen. David är född i USA, 1975, säger Åke.
Tillbaka i Sverige blev det naturligt att följa Hageby Basket som gödde basketintresset och nu började även David hitta basketen.
Tillsammans med storebrorsan Rick var det två vassa guards som mejslades fram genom mycket träning.
– Jag har åkt halva Sverige fram och tillbaka och skjutsat. Vi hade ett ställe i Härjedalen där jag fick sätta upp en påle där David kunde skjuta i en korg. Jag byggde det med en masonitskiva och satte den i marken. "Det här kommer inte att fungera, farsan", sa David för det lutade lite fel.
Lösningen blev en gymnastikhall i Sveg.
– 5,5 mil från oss fanns det en gympahall som var stängd. Jag hade en klasskamrat som jag ringde, hon var vaktmästare. Det var egentligen stängt över sommaren men jag sa att David måste träna. Det var bara skjuta, skjuta, skjuta. Jag kastade tillbaka bollen, minns Åke.
David Bergström har ett SM-guld, proffsspel utomlands, landslagsspel och sin tröja pensionerad i Stadium Arenas tak. Idag är han klubbdirektör för en mycket välmående basketklubb.
David ler när igenkännande när storyn kommer på tal.
– Mamma och pappa har betytt massor, såklart. De har erbjudit en tillgänglighet till basket, hämtat och skjutsat. Stöttningen, givetvis. Idrotten var viktig för familjen i sig. Jag fick möjligheten att inte vara i skolan ibland för basketens skull. Basketen var högt prioriterad.
Farmor och farfar är här varje match, vad betyder det Hugo?
– Massor. De har ju hjälpt mig med massor. Vi bor en bit utanför staden. Det är en bit att åka. Närmaste busshållplats är 20 minuter gång. Mellan skolan och innan USA åt jag mat hemma hos dom, de skjutsade mig och hämtat. Jag är väldigt tacksam. Jag har fått fin stöttning av hela släkten, båda mamma och pappas sida är här och ser. Det är en släktträff, skrattar Hugo Bergström.