Mikko Riipinen.
Det har varit en säsong där spelare kommit – och gått.
Dolphins har sökt, testat och hoppas att sista ändringen är gjord med guardvärvningen av Marcus Tyus som debuterade i prestigemötet mot Jämtland i förra veckan.
Sporten satte sig ned med Mikko Riipinen för att ta reda på vem han är i stunden ett kontrakt ska avslutas.
– Majoriteten av de som vi gått skilda vägar med har varit på prövotid på två till fyra veckor. Precis som vem som helst på ett jobb som har en provanställning i sex månader. När sätter man sig ned efter fem månader och 29 dagars så förstår nog båda vad det kommer handla om, säger han.
Zach Thomas, Koby McEwen och CJ Burks har alla passerat under säsongen och i fjol lämnade Mitchell Smith. Riipinens debutsäsong skeppades Kareem Canty och Jeril Taylor.
Dolphinstränaren är med andra ord inte ovan vid att gå skilda vägar med spelare som inte anses passa in. I Koby McEwens fall handlade farvälet helt och hållet om en skada.
– Det är viktigt att man snabbt berättar beslutet. Börjar man diskutera, fundera eller förklara innan så kan huvudet vandra iväg, menar Riipinen.
Och fortsätter:
– Eftersom spelarna vet vad mötet kommer handla om är det bättre att säga att det här är beslutet vi tagit. Sedan låta det landa och fråga hur de känner för det och sedan komma med en förklaring varför. Ibland är David Bergström med på mötet, ibland har jag gjort det själv. Man ska inte sitta i tio minuter och låta spelaren fundera på var det här ska landa. Man kan få falska förhoppningar.
Du går till saken direkt?
– Ja, det tycker jag är rimligt med de som har prövotid. Men Zach Thomas, till exempel, hade inte prövotid. Där är det kanske mer oväntat. Då kanske man öppnar på ett annat sätt.
Blev han förvånad?
– Nej. Han har varit i situationen många gånger tidigare. Han har själv suttit i de mötena och fått vara den som fått lämna och har haft lagkamrater i samma sits. För importspelarna är det vardag. Det är inte så att man behöver fundera på om det kommer som en chock för dom. De går, tyvärr, under tanken att två dåliga matcher skulle kunna leda till att vi pratar.
Tufft.
– Jättetuff business. Det är lite som att vara konsult. När vi inte behöver dig längre så... när man har individuella möten inbokade med spelare är det viktigt att berätta vad det är om. Att vi ska se en individuell video på hur du spelar eller att vi ska prata om var du ska spela, så att inte spelaren ligger sömnlös. Man måste ha med sig att de hela tiden går i de här tankarna – inte minst när det går dåligt, menar Dolphinstränaren.
Som inte köper bilden att Dolphins varit snett ute med sina rekryteringar den här säsongen.
Den dubbla SM-guldvinnaren, som även är en av Blågults förbundskaptener, biter tillbaka.
– Jag tycker det här året är bra. Jag tycker det blivit fel från eran sida att vi har missat. Jag tycker Zach Thomas är en jättebra spelare. Det finns inga tvivel om det. Han fick ett nytt kontrakt i ett bättre FIBA Europe Cup-lag, där han startar. Han är rätt, men inte rätt hos oss när Nick Spires kom. Ur så många aspekter behövde vi Nick. Vad Zach tjänade så är det en bra värvning. Koby McEwen hade absolut kunnat vara bland de fem bästa i ligan. James (Murray-Boyles) var menad att vara den tredje mer solida, mer spela av andra. Det tycker jag han gör. Jag tycker vi träffade bra med de pengarna och de sakerna vi vill ha. Jag är superärlig mot mig själv när det inte blir rätt.
James Murray-Boyles.
I analysen att det inte blivit bra ligger ju omsättningen och antalet förluster.
– Ja, det förstår jag. Man ska flera olika perspektiv med sig. Det jag sa är mitt. Jag känner inte att det blivit fel, lika lite som jag upplever att Brandon Tabb blev superrätt men i andras ögon var det världens värvning. Han kan inte spela försvar, han kan inte passa bollen till någon. Han hade ett hett temperament. Hur bra värvning var Brandon Tabb egentligen? Var han på planen när vi var som bäst? Nej.
Han var väl rätt i helheten?
– Ja, men jag tycker vi gjorde honom till det. Vi såg till att han hade roll där han ser bra ut. Bara för att vi vann guld blir måttstocken att allt var bra förra året. Bilden från min perspektiv har blivit fel från hur vi ser på det.
Du är inte rädd att byta ut spelare?
– Det kan man inte vara. Då målar man in sig själv i ett hörn. I stället för att vänta och leta och ta in Devonté Green så blir det Aleksa Solevic. Man vet vad man får, det är en bra kille. Det är ingen som vi kommer skicka hem. Man kan gå den vägen och bara ta säkra kort. Vi har varit framgångsrika, med en sämre ekonomi än våra motståndare, för att vi har chansat, menar Riipinen.
Som visat imponerande färdigheter att pricka klockrent med en rad andra namn.
I en lurig och ständigt föränderlig bransch så finns det inte några garantier eller säkra kort på förhand.
– Kamau Stokes fick sparken från Polen och går till Tyskland men får knappt spela och vi tar hit honom så är det en kalkylerad risk för de pengarna vi har. För de pengarna Terry Larrier spelar, det är pengarna Aleksa Solevic vill ha. Vi hade kunnat ta Terry, två korsbandsskador, och han drar en tredje och alla frågar hur vi inte kunnat göra vår research. Vi har gjort det, men vi väljer att chansa. Vi väljer att chansa på nästan alla importer. Jackson Rowe missade nästan en hel säsong, menisken. Det klickade och fungerade. Allt är en kalkylerad risk. Det är inte att vi gör ett bättre eller sämre jobb. Det kommer alltid finnas en felmarginal, men det är den som ger oss Terry Larrier som var en av de fem billigaste importerna det året. Så kan vi vinna SM-guld.
Och framgångarna de senaste åren gör inte att ni tittar på en annan hylla?
– Nej. Vi chansar lika mycket nu och felmarginalen finns där lika mycket nu. De svenska spelarna kanske har lite mer betalt, men importerna har samma från första SM-guldet till idag. Basketen är unik att när du hittar en guldklimp så gör det så enormt stor skillnad. Den bästa spelaren per dollar är Terry Larrier. 100 procent. Den chansningen gick hem med råge. Han spelade flest matcher, mest minuter och hade bäst plus/minus i ligan. Vi försöker inte bara värva säkra kort. Vi kan inte vinna den vägen. Vi behöver chansa för att hitta spets och vi har inte råd att betala för att ta hit ligans bästa spelare. Jackson Rowe, till exempel.
Terry Larrier.
Vad gör det för gruppen att byta ut spelare?
– De är proffsiga och lever i en värld där det är vanligt. Det är en ganska låg frekvens hos oss. Vi är måna om att kommunicera ärligt när det kommer nya. Det är en vanlig del att spelare kommer och går, men det måste vara rimligt. Skulle vi gå skilda vägar med spelare som de andra inte ser är rimligt skulle det kunna ge problem.
Jonte Karlsson skrev i en krönika att det är lagen som ändrat minst som har gått bäst?
– Så har det varit i år. Det är inget negativt om man kan ha samma lag från start till mål men Umeå har inte möjlighet att byta, tror jag. Det är svårt att få dit spelare under säsong och det är en hel del runtomkring som gör att de inte kan byta. Det gjorde de inte heller när det gick dåligt för dom.
Mikko berättar om första gången han satte sig ned som huvudansvarig för att meddela Kareem Canty att amerikanen inte var rätt spelare.
Jesper Sundberg skickade ett sms innan som stöd.
– Att det kommer jag alltid ha med mig som erfarenhet om jag ska till nästa nivå. Jag var trygg i beslutet så jag var inte så nervös, det var mer hur han (Canty) kommer ta det.
Hur gick det?
– Kareem lutade sig fram och sa: "Coach, du kan vara lugn. Jag har gått igenom mycket värre saker i livet. Folk har blivit mördade framför mig på gatan. Jag har varit hemlös. This is the least of my problems". Det som var tufft var att han skulle ha barn ett par månader efter och att det var hans sista chans.
Även CJ Burks var i en social situation som...
– Ja, avbryter Riipinen.
– Han hade gärna stannat. Det var tufft att meddela. Inget emotionellt samtal, men ändå tufft med tanke på hans civila situation med två barn och ett på väg. Han såg väl det här (Dolphins) som en andra chans. Han hamnade på Island och kom inte därifrån. Hamnade där igen. Här fick han en stor roll i ett lag som är mästare och ville verkligen hit. Det var jobbigt för honom, tror jag. Och jag tror att han hade en annan känsla hur det gick än vad vi hade. Jag tror att det var jobbigare för CJ för det gick bättre och bättre. Han kom i shape, men att han inte kunde spela på fler positioner avgjorde. CJ var introvert också. Det gjorde att han hade svårt att ge sin syn hur han såg på saker.
Mikko om bytena
Kareem Canty:
– Det var mer kemin. Kareem var förmodligen skillsmässigt för bra för att vara här. Han hade svårt att acklimatisera sig till nya miljöer och andra länder. Svårt att släppa tanken på hur han inte har kommit till NBA.
Jeril Taylor:
– Mycket upp och ned. Han hade en spets där han kunde göra 20 poäng på en quarter mot Borås borta. Jag tycker inte helt att han anpassade sig till gruppen, men det är en annan faktor som spelar in – vi sajnade Adam Ramstedt och han behövde någon som passade bollen till honom.
Zach Thomas:
– I hans fall var det jobbigare emotionellt. Han var inställd på att bo här i ett år och hade säkert börjat skaffa sig rutiner därefter. Han förstod att det inte var en bra match vad gäller position, speltid och vad vi behövde.
Koby McEwen:
– Det var solklart. Vi kan inte ha en spelare här som inte kan spela på tio veckor och som dessutom löper en enorm risk att skada sig igen.
Mitchell Smith:
– En sportslig fundering som växte över tid. Kommer han kunna växa in i det vi vill att han ska vara? Mitt i den interna diskussionen, så kommer det ett annat lag som vill ha honom om vi inte vill ha honom. Det påskyndade beslutet.
CJ Burks:
– Han gjorde ett tappert försök och jobbade extra, men vi nådde en punkt där vi insåg att han bara kan spela på en position. Det gjorde saken tydligare.