Den här gången rullade bollen kamraternas väg
Ibland rullar bollen inte rätt. Ibland rullar den som den ska. Därför kom inte IFK Norrköpings 2-0-seger mot Åtvidabergs FF i derbyt helt överraskande. På något sätt kändes det som om det var IFK:s kväll.
De fem första omgångarna har mest bjudit på dystra tongångar. Ingen seger, bara tre oavgjorda. Efter söndagens matcher i sjätte omgången hamnade IFK till och med sist i tabellen. Placeringen där blev dock bara ett dygn gammal. Vet inte om det var beroende på att grabbarna nu äntligen insåg allvaret i tabellsituationen när man klev in på Kopparvallen i går kväll. De var i vilket fall som helst heltaggade, visade direkt vilket lag som skulle bestämma och även om det stod 0-0 i paus var det ett klart poängövertag för IFK:s del. Men spetsen saknades. Stackars Timmy Wilhelmsson var alldeles för ensam på topp, men mittfältet ägde IFK med sina fem spelare. Speciellt dominerade Magnus Samuelsson och Marcin Burkhardt tillställningen. Stor respekt
Det liksom märktes att ÅFF-arna hade stor respekt för IFK. Man vågade inte spela sitt eget spel, vågade inte riktigt anfalla utan tänkte hela tiden bakåt. IFK lyckades också stänga av "Pligg" Bergström, något som Göran Bergort erkände var första prio hur man skulle få stopp på ÅFF. ÅFF-tränaren Magnus Wiklunds taktik såg onekligen väldigt defensiv ut, vilket många av de gamla kämparna runt Kopparvallen gav uttryck för. Det lyste respekt och rädsla för de betydligt mer namnkunniga derbymotståndarna. Andra halvlek var ÅFF:s i en halvtimma, hemmalaget skapade massor av farligheter på sina hörnor och det var ytterst nära att Ivo Vazgec tvingats släppa bollen över mållinjen, ja en gång var den till och med över men då hade Ivo tryckts in med boll och allt. Ett par riktigt lyckade byten blev IFK:s stora lycka den här kvällen. Riki Cakic kom in tio-tolv minuter före slutet och låg bakom båda målen. Först spelade han fram till Eirik Dybendal till 1-0 och därefter hittade han en annan avbytare, Armando Ibrakovic, fram till 2-0. Duktigt mittlås
Kanske dags att låta Riki spela från start på torsdag mot Trollhättan? Måste ge lite extra kredit till fler IFK än de redan nämnda. Ivo Vazgec var duktig mellan stolparna även om han hade lite tur vid ett par hörnor, Mikael Blomberg suverän på backen och Kristoffer Arvhage och Anders Whass oerhört starka och resoluta som mittbackar. Måste också ge Daniel Bamberg beröm för hans defensiva jobb, kanske offensiven kommer snart också. För er som gillar lite statistik när det gäller derbyfesterna genom åren kommer här lite go´bitar som avslut: rr Det här var det 47:e derbyt mellan klubbarna, IFK leder nu med 28 segrar mot elva, åtta matcher har slutat med delad pott. rr Det första derbyt spelades 1932/33 och slutade 4-0 till IFK. rr Senaste derbyt var 2007 då IFK vann båda matcherna med 1-0. rr Det här var inte precis det bästa av mina 33 derbyn genom åren jag sett. Men jag tror det var ett av det viktigaste för IFK Norrköping, en förlust till hade garanterat medfört ett ännu större ramaskri i stan. Nu visade grabbarna att man lever. Och att man verkligen ställde upp för ledare, styrelsefolket och alla som älskar sitt IFK.
Så jobbar vi med nyheter