Tuffa år för den förre vänsteryttern
FINSPÅNGIdrott, särskilt fotboll, betyder mycket för förre fotbollsspelaren Leif Joanzohn, 55, i Finspång.Nu följer han, som väldigt många andra svenskar, fotbolls-VM på TV.En inflammation i ryggmärgen (MS, multipel skleros) som började spöka för snart 40 år sedan gjorde att han tidigt fick ge upp aktivt spel. När han bröt lårbenshalsen i slutet på 1990-talet blev han rullstolsburen.- Jag trodde i början mest på Italien. Nu verkar det som det blir Brasilien som vinner VM-guldet, säger Leif Joanzohn.
Livet har varit tufft för Leif Joanzohn, en gång kedjespelare i Borggårds IK. De senaste åren har han mått bra och tackar personal och kamrater på Nygårdens dagverksamhet i Finspång för det. Som den fotbollsentusiast han är följer han förstås ivrigt VM-fotbollen. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
1968 var han bland annat med om vinna Sonstorpspokalen med Borggårds IK.
- Leif var en duktig vänsterytter. Han var teknisk, relativt snabb, dribblingskunnig och bra passningsspelare, säger förre klubbkamraten Magnus "Mackan" Axelsson.
<b>Drabbades av MS</b>
Leif var 17 år när han fick sluta med fotbollen första gången. Det var då sjukdomen MS började visa sig. Efter några år med rehabilitering på Universitetssjukhuset i Linköping och envis träning kom han i 20-årsåldern tillbaka i spel och var aktiv några år.
I början på 70-talet tog det stopp. Inte bara för att sjukdomen återkom i styrka.
- Nej, jag blev petad av lagledaren inför en match. Jag blev så förbannad att jag lade av, säger Leif.
Men sjukdomen MS, inflammationen i ryggmärgen, blev värre. Leif fick äta värktabletter och hade svårt att gå. Balansen försämrades, men han höll sig på fötter.
<b>Lårbensbrott</b>
I början av 90-talet drabbades han av nya motgångar i form av usilös colit, som gör att han måste ha påsar på magen för att tömma tarmen och urinblåsan. I slutet på 90-talet cyklade han omkull och bröt lårbenshalsen. Trots flera operationer har han sedan 1998 varit hänvisad till rullstol.
- MS och lårbensbrott är ingen bra kombination, säger Leif.
Humöret har varierat och gått upp och ner under de svåraste åren.
- Psykiskt har det nu varit en jämn kurva i fem år. Det är jag glad för. Jag tycker att jag är på topp.
<b>Humor är viktigt</b>
Han tackar Nygårdens dagverksamhet i Finspång för det.
- Det är jäkligt bra där. Både personalen och kamraterna gillar jag. Vi skojar och taggar varandra. Humor är viktigt för humöret, understryker Leif som gillar den engelska humorn och den HasseåTage stod för.
- Jag tittar hellre långt fram än bakåt. Min absolut högsta önskan är att få tillbaka körkortet. Jag är övertygad om att jag skulle kunna köra en automatväxlad bil. Att bli av med körkortet när jag blev sjuk, är nästan det hårdaste jag varit med om.
Åtvidabergs FF var Leifs lag under lagets storhetstid, men numera känner han mest för IFK Norrköping.
Jag frågar vilka svenska fotbollsspelare han har som favoriter och får sex svar. Utan att rangordna dem nämner han Gunnar Nordahl, Nils Liedholm, Gunnar Gren, "Nacka" Skoglund, Agne Simonsson och Ralf Edström. Leif påpekar gärna att han är god vän med ex-proffset och landslagsmannen Klas Ingesson från Ödeshög.
<b>Tippar Brasilien</b>
I VM-tider är Leif Joanzohn förstås en ivrig TV-tittare. Han satsade på Italien som guldkandidat före VM. Nu har den stora elefanten fallit, precis som Frankrike, Argentina och Portugal. Och Sverige.
- Det verkar som om det blir Brasilien som vinner guldet, säger Leif inför dagens match mellan Brasilien och England.
Leif hoppades och trodde att Sverige skulle gå vidare från åttondelsfinalen mot Senegal. Små marginaler gjorde att Sverige slogs ut.
- Fotbollen här hemma hade blivit än populärare och fått än större publiksiffror om Sverige klarat sig längre i turneringen, anser Leif.
Så jobbar vi med nyheter