Rauge har bytt skridskorna mot löparkängor
NORRKÖPINGEn gammal, nåja, hockeyhjälte har sadlat om. Rickard Rauge, 38, har slängt skridskor, skydd och handskar för gott. Nuförtiden handlar hans idrottande i första hand om löpning. Rauge är en av många som springer Grabbhalvan den 10 maj. - Oj, är det så snart? Då är det väl bäst att sätta fart, garvar han.
Rickard Rauge, Vita Hästens gamle stjärnforward, är en av många som ska springa Grabbhalvan i Norrköping den 10 maj. FOTO: PETTER ANDERSSON
Foto:
Utan hjälm ter sig Rauge inte lika farlig.
Men den två meter kraftigt byggda kroppen är förstås i sig imponerande. Löpningen är samtidigt ett vapen mot att inte bli "för stor".
- Nja, jag springer inte särskilt mycket. Några rundor då och då. Fast fem kilometer ska man väl klara, menar Rickard som är en trogen Grabbhalvan-löpare.
Han var med förra året och är givetvis anmäld också i vår.
- Vi är några arbetskamrater (Office) som peppar varandra. Det är en rolig grej helt enkelt.
Rauge gjorde sin sista tävlingsmatch i ishockey på våren 1998. I division III, fjärran från de välbesökta arenorna under Vita Hästens storhetstid.
- Jag kan inte säga att jag saknar den tiden. Däremot är det fina minnen att plocka fram då och då.
<b>Sönerna lirar - basket</b>
Sönerna Fredrik, 12, och David, 11, har spelat hockey i Hästen, men nu har båda fastnat för basket i Nubf.
Det har inte pappa Rauge någonting emot.
- Nej, jag är ju själv väldigt basketintresserad och frugan (Ingrid) har spelat i Slocknade Stjärnor. Jag har hängt rätt mycket i baskethallarna och brukar se de flesta Dolphins-matcherna.
Vid sällsynta tillfällen har Rickard även siktats på Idrottsparken när IFK spelat.
- Såg faktiskt AIK-matchen, även om jag är hammarbyare, avslöjar han.
Hur håller du kroppen i form annars?
- Jag är smyggolfare. Började redan på 80-talet men lade av efter ett tag. För två år sedan körde jag igång litegrann igen. Nu har jag 36 i handicap.
Så jobbar vi med nyheter