Det finns några goda tecken när säsongen kliver in i sin mest avgörande tid.
Då kan det vara bra med lite frustration och irritation.
Sådant som skärper sinnena, det kommer att behövas.
Stafsinges utomordentlige vaktmästare är som hämtat från en buskisscen med Stefan och Krister. Snett leende mun på tvären och alltid en kommentar.
Men när IFK lämnat den välklippta fotbollsidyllen berömmer han gästerna och det välstädade omklädningsrum de lämnat efter sig. ”Så såg det definitivt inte ut i Falkenbergs . . .”.
Jo, IFK är fortfarande bland de mest välkammade och exemplariska spelarna på och utanför planen. Janne Anderssons mantran lever kvar.
Ändå finns det en viss underliggande irritation och frustration när man pratar.
Det behöver inte vara dåligt. Det ska trycka och pysa nu.
Från spelare, ledare.
Men det gäller att kanalisera det rätt.
Det kommer behövas när laget ska kliva in i Europa League mot Saint Patricks Athletics. Samtidigt som man kommer bedriva tvåfrontskrig med de allsvenska lagen.
För om IFK inte kommer till kvalsteg två och vinnaren av Dinamo Minsk (Vitryssland) och FK Liepaja (Lettland), behövs det samtidigt en kraftig scenförändring från den allsvenska våren.
Poäng måste in nu, om man ska få en ny chans ut i Europa nästa säsong.
Allt för många matcher under våren, slutade med kryss efter sena kvitteringar. Allt för många förlorade poäng på grund av en tveksam defensiv över hela planen.
Så såg det också ut i maratonmatchen mot Falkenberg i den ganska krävande värmen. När båda lagen bytt, förbyttes matchbilden i någon form av semesterboll.
Isak Pettersson är fortsatt bra, försvarsspelet småsvajigt. Simon Thern visar allt bättre tendenser efter en problemfylld vår. Mest glänste Christoffer Nyman och Jordan Larsson.
I övrigt en hel del brist på tajmning.
Någonstans är det Jens Gustafssons stora dilemma.
Förra gången IFK åkte ut i Europa var det på grund av för hård belastning på för få spelare.
Jens har en hyggligt stor och namnkunnig trupp. Men när avräkningarna gjorts blir inte konkurrensen särskilt mördande.
Skadade spelare, spelare på väg tillbaka, spelare som letar efter en plats i sin nya miljö, spelare som kan komma försvinna i transferfönster.
Att fystränaren Marcus Falk Olander klev in för att fylla ut luckorna på Stafsinge IP var charmigt.
Men det spetsar inte till IFK Norrköpings visioner om spel i Europa.
Det kommer bli en hård belastning på nyckelspelarna.
Igen.