– Det började lite skakigt första dagen med en trekilometerssprint där jag ramlade ner från ett hinder med bananformade grepp. Flopp sa det, så låg jag på backen! berättar Pia Kind.
Under straffrundan såg hon sin guldchans försvinna men tog i stället hem silvret i den klassen. Efter den incidenten gick det emellertid bara framåt för 48-åringen.
Dagen efter flyttades tävlingen från ett stort stadium i San José till ett kaffeplantage på 1 500 höjdmeter där nästan ingen publik fick närvara. Mellan kaffeplantorna sprang Pia ett 15 kilometer långt standard course-lopp i solskenet, där inte en vindpust nådde.
– Då gällde det att vara smart och ta det lugnt så man inte blev uttorkad. Det var också 80 procent luftfuktighet, säger Pia.
Hon ledde från start till mål.
– Jag kände mig relativt lugn, de andra var rätt långt bakom.
Där tog hon sitt första guld och laddade om till lagtävlingen i ålderskategorin 44-49 år.
– Där var vi relativt överlägsna och tog en ganska säker seger.
Här var banan fem kilometer lång och hon sprang med två lagkamrater.
– Jag märkte att min kropp vande sig vid klimatet och blev bara bättre och bättre.
Detta trots en liten matförgiftning två dagar innan som hindrade Pia från den sista träningen.
– Om jag ska vara med på något mer mästerskap ska jag banne mig träna på – för kroppen var jättebra sista dagen.
När tävlingarna var avklarade blev det semester för Pia och hennes familj men inte i solstolen.
– Då blev det surflektioner, rida på stranden och zipline i djungeln.
Nu satsar drottningen av hinderbanor på VM i Göteborg 2025.