Nu tar det stopp, tjejer
NORRKÖPINGFör några år sedan var det en rörelse som kallade sig "Kvinnor Kan" som drog fram i landet.Nu har tjejerna visat att de duger riktigt ordentligt också inom idrotten.Den senaste tidens framgångar slår allt annat jag tidigare upplevt.
Foto:
Nu är det tjejerna som skapar rubriker. Tack vare den senaste tidens framgångar på idrottsarenorna känns det som om Ludmila Engqvist klavertramp snart kan läggas i malpåse.
Vem bryr sig om Ludmila Engqvist när vi har tjejer som Magdalena Forsberg (tog sin 36:e världscupsseger i går och är given vinnare av Svenska Dagbladets Bragdguld nästa år om hon vinner OS-guld i någon disciplin), Anja Pärsson (som tog sin andra världscupsseger och måste fixa minst ett OS-guld om hon ska komma ifråga nästa år), Lina Andersson (en frisk fläkt inom längdskidåkningen där vi skriket efter en svensk toppdam under flera år), handbollslandslaget (som dock bara är framme i kvartsfinal och hittills har blåsts upp för mycket!), Malin Baryard (som i helgen tog sin första världscupsseger, fler lär komma!) och sist men inte minst Frida Wallberg, Åtvidabergstjejen som knep VM-guld i damboxning förra veckan.
<b>Många fler Kan</b>
Lägger man därtill tjejer som tidigare i år skapat rubriker som Annika Sörenstam, Therese Alshammar, Kajsa Bergqvist, damfotbollslandslaget (EM-final) osv så förstår ni att svensk damidrott haft ett sagolikt år.
Har ni för övrigt märkt att jag inte skrivit en enda rad om östgötatjejerna Pernilla Wiberg och Liselotte Neumann. Det har knappast hänt sedan Lotta slog igenom och vann US Open 1988....
Satt faktiskt och pillade ihop årets tio-bästa-lista för östgötska idrottare i går. Och kom att tänka på att jag varken hade med Pernilla eller Lotta på listan. Det har inte hänt sedan börja på 90-talet.
Vem jag toppade med? Jo, Malin Baryard förstås, Norrköpingstjejen som verkligen klivit fram i rampljuset, nu även som ryttarinna. Att först ta EM-silver (i somras) och sedan vinna en världscupsdeltävling är stort. Och mer kan det bli på fredag-söndag då Malin hoppar i Amsterdam (läs separat artikel om henne på sidan 27).
<b>Tufft i kväll</b>
Det lär inte vara slut på de svenska damframgångarna än. Skidorna, både tvären och längden liksom de tar geväret med sig ut i spåret, pågår för fullt. Therese Ahlshammar, Johanna Sjöberg och de övriga tjejerna börjar simma i Antwerpen i dag, vet inte om det är lång eller kort bana, EM eller VM men simningar är det och det blir säkert en massa svenska medaljer.
Handbollsdamerna har fått oerhört stora rubriker och jag kan hålla med om att det är ett charmigt lag som uppträder. Men hittills tycker jag i stort sett man gjort vad kan begära av dem, även om segrarna mot Ungern och Rumänien var bättre facit än vi hoppats på före turneringen.
Nu tror jag att Sverige hamnat i en betydligt lättare grupp än många andra lag. Holland var alltså bara fyra i sin grupp och var på vippen att slå ut svenskorna som vann sin grupp.
I kväll tar tyvärr äventyret slut när svenskorna stöter på Jugoslavien. Jugoslaviskorna har övertygat enormt och slog bl a Brasilien i åttondelsfinalen med klara 38-33 sedan Maja Savic gjort tio mål.
Det är framförallt jugoslaviskornas skytte som vi måste få stopp på. Men jugoslaviskorna är framförallt mycket fysiskt starkare än svenskorna och ska vi ha någon chans räcker det inte med att Åsa Eriksson och Katarina Arwidsson kliver fram, hela laget måste upp ett snäpp.
<b>Laget på nedgång?</b>
Tyvärr visade insatsen mot Holland motsatsen. Laget verkar ha bränt sitt bästa krut och hade inte Åsa Eriksson återigen vägrat lyda order (hon skulle inte skjuta var det sagt!) så kanske vi fått genomlida en förlängning också.
Roligt har det varit att se Norrköpingstjejen Åsa Lundmark göra den enda spektakulära inbrytningen efter den andra. Hon har utvecklats enormt sedan hon blev proffs i Danmark, där för övrigt tre andra tjejer i truppen också spelar. Ytterligare två är utlandsproffs och det är just dessa tjejer som dominerar blågult idag, de har fått tuffhet och rutin i sin proffsmiljö. Den svenska ligan är tyvärr riktigt svag, ja inte ens SM-vinnande Skuru är ett lag av europeisk klass i dag.
Tyvärr tackade Lina Olsson, också fostrad i Norrköping, nej till turneringen. Lina hade säkert varit ett stort tillskott nere i Italien, valde att stanna hemma hos familjen i stället.
Hon hade säkert behövts i kväll. Även om de svenska herrarna tämjt Jugoslavien genom åren, så tror jag inte att damerna Kan.
Så jobbar vi med nyheter