Nästa gång blir det vinst. Jag lovar.
SÖRSJÖNJag gick i nian på Hagebyskolan.Året måste varit 1996.
Folkbladets Marcus Thapper bangade inte för en utmaning - att delta i en öppen klass under 3-dagars. Hans bravad kan ni läsa om nedan, men håll med om att resultatlistan (t h) talar ett tydligt språk. Han hamnade på pallen... FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
I går stod jag där alldeles utlämnad.
Med en karta och kompass i ena och en stämpelbricka i andra handen. Framför mig låg kilometervis av skog, med tio kontroller gömda i. Dessa kontroller skulle jag finna. Alldeles själv.
Vi kan ta och skruva tillbaka tiden en stund.
Efter att ha anlänt till tävlingscentralen vid Duvhult blev jag hänvisad till anmälningsbordet för de öppna klasserna. Efter lite funderingar valde jag klassen öppen 2 (lätt bana 3,0 km). En barnlek för många, men utan den minsta orientering sedan lumpen för några år sedan fick det ses som en lagom start för min del.
Efter att ha nollställt EMIT-stämpelbrickan vid Sörsjöns parkering bar det lätt joggande i väg till starten inte så långt från Ekmon. Från en anslagstavla plockade jag min lapp över vilka kontroller som gällde just för min klass. Stretchade lite före starten.
- Du kan starta när du känner dig redo, sade startmannen hurtigt.
Redo? Ja, det är väl lika bra att få det överstökat, tänkte jag.
Det började inte bra. När jag väl hittat första kontrollen insåg jag att jag gjort ett stort misstag. Min lapp över kontrollernas nummer och placering var borta ur kartans platsmapp. Tvingades ta mig halvvägs tillbaka mot starten för att hitta den. Tappade någon minut.
Därefter gick det ganska bra. Kände mig oerhört stolt när jag kunde hjälpa en liten flicka från Helsingborg som kommit vilse. Efter kontroll nummer sex vid Nybygget kommer dock Missen med stort M. Läste i all hast lite fel på kartan och hamnade på väg mot kontroll sju bakom ett berg med fullt av sly. Försökte forcera igenom, men insåg ganska snart att det var hopplöst. Tvingades vända tillbaka till "sexan" och springa runt berget. Precis som jag skulle gjort från början. Tappade säkert tre-fyra minuter på den fadäsen.
De tre avslutande kontrollerna tog jag av bara farten.
Drygt 31 minuter efter starten passerade jag mållinjen. Trött, törstig och glad.
- Det är ju en kilometertid på drygt tio minuter. Det tycker jag är helt okey, konsterar NAIS-aren Lennart Forsell.
Efter några muggar vatten bar det sedan av till resultattavlan. Tävlingsmänniska som man är. Kände mig först nöjd med en tredjeplats, men insåg snabbt att missen på väg mot "sjuan" kostat mig segern. Fast idrott är ju bara en lek, försökte jag tänka. Insåg dock snabbt att jag inte ens trodde på mig själv. Jag ville vinna, men gjorde inte det. Då kan jag inte vara helt nöjd.
- Nu har du fått uppleva orienteringssportens inre själ, konstaterade tävlingsledaren Hans-Olof Somdal efter min målgång.
Jag tycker om den inre själen. Orientering är lite som fotboll. I fotboll jagar man en boll. I orientering jagar man kontroller. Det behövs ett stimulerat jaktsinne för att det ska vara kul att springa. Tycker jag i alla fall.
Kanske blir det ett nytt försök nästa år.
Då ska det bli vinst.
Lovar jag.
Så jobbar vi med nyheter