Krönikan: Därför har IFK misslyckats igen
Fotbollssäsongen känns över. I alla fall på våra breddgrader. I lördags gjorde vi bokslut. IFK Norrköping slutar fyra i superettan, den mest försmädliga placeringen man kan hamna på. Så nära, men ändå så långt borta från en allsvensk biljett.
Men likväl är IFK kvar i superettan. För fjärde året i rad. Inte ens det faktum att laget aldrig tagit så här många poäng i superettan eller gjort så många mål (55, bara Örebro värre med 56) ger någon plats bland landets 14 bästa klubbar nästa år.
Jag måste faktiskt hålla med Qvidings frispråkige tränare, Zoran Lukic, som i matchprogrammet sa:
"Det är väldigt, väldigt märkligt och förvånande att laget inte lyckats ta steget tillbaka till allsvenskan. IFK har en hel region bakom sig, men har ändå inte lyckats. Det är en gåta för mig. Om det är något lag som ska spela i allsvenskan, traditionsmässigt sett, så är det IFK Norrköping."
Naturligtvis har Zoran rätt. Inför det här året trodde jag verkligen på IFK-avancemang, stack ut hakan och tippade laget som tvåa bakom Landskrona.
Inget av de två storlagen fixar någon allsvensk biljett, de går i stället till den stora överraskningen Trelleborg och Örebro SK. Brommapojkarna tog inte chansen trots guldläge och nu tror jag inte det blir någon allsvensk fotboll alls för den fina ungdomsklubben. Kvalet ligger tre veckor fram i tiden och med tanke på den form BP visat i de senaste matcherna kvittar det nog om motståndarna heter Häcken, Öster eller Örgryte.
Har tidigare skrivit i mina krönikor om IFK:s mentala instabilitet. Mot Örebro, när det verkligen gällde, darrade laget men i de tre senaste matcherna, när man inte haft avgörandet i egna händer, har det lossnat.
Men det finns många orsaker till att IFK inte lyckades avancera i år heller:
1) Svagt hemmaspel. 1-1 mot både Jönköpings Södra och Mjällby, 0-0 mot Umeå och 0-2 mot Brommapojkarna samt 1-3 mot Örebro är naturligtvis inget att skryta över.
2) Satsningen på brasilianska forwards. Bruno Santos gjorde 16 mål i fjol och tillsammans med nyförvärvet Diogo Oliveira lovade brassarna i Folkbladets fotbollsbilaga leverera 40 mål i år. Det blev fyra från Santos, inget från Oliveira. Den sistnämnde måste vara IFK:s absolut sämsta värvning under 2000-talet, klubben skrev alltså treårskontrakt med en spelare som bara reste förbi Norrköping på hemväg till Brasilien. Ingen hade sett honom spela.
- Hade IFK bara hört av sig hade jag kunnat avråda dem, sa Kalmar FF:s Kjell Nyberg på klubbens hemsida.
3) IFK värvade friskt inför det här spelåret. Nio spelare tror jag det blev förutom tränaren Mats Jingblad. Lägg därtill ytterligare ett par spelare som kommit till under säsongen, Gardar Gunnlaugsson och Daniel Bamberg. Naturligtvis har det inte varit lätt att forma rätt lag, framförallt som både skador och avstängningar stört en hel del. Men nu bör Mats Jingblad veta vilka spelare han ska satsa på och framförallt vilka lagdelar som behöver förstärkas.
Det känns som om dagens IFK i stort sett behöver tillföras två toppkrafter. En offensiv mittfältare och ytterligare en stark forward. Skador är ju alltid ett problem och vem vet om Bruno Santos blir friskare?
Östgötakollegan Åtvidabergs FF klarade sig från kval med ett nödrop. Jag tippade ÅFF på kvalplats och det var ju ytterst nära att man hamnade där. ÅFF kämpar som vanligt med små medel men lyckas alltid överleva.
Kent Karlsson i Smedby AIS och ärligt talat ser jag det som en perfekt lösning på tränarfrågan hos nykomlingarna i "tvåan". Klubben har i dag 15 spelare under 20 år, det vore naturligtvis något för den rutinerade och mycket framgångsrike Kent att ta hand om.
Nu lägger vi alltså fotbollssäsongen 2006 till handlingarna och blickar framåt. Men vågar vi verkligen hoppas, oddsen ökar ju i alla fall för IFK Norrköping att ta sig upp nästa år, om representantskapet i november klubbar igenom att tre lag från superettan går direkt upp i 2008 års allsvenska.
Så jobbar vi med nyheter