Kjell vägrar lämna ringen
FINSPÅNGKjell Ågren, 61, ger sig inte.Efter 30 år som ordförande i Finspångs AIK:s boxningssektion och 25 år som instruktör är han inte knockad. Entusiasmen för att ungdomar ska kunna boxas i Faik finns kvar hos den forne svenske mästaren. Och tur är väl det. Han är tämligen ensam om att hålla sektionen under armarna.Jo, nog är det så, att boxningen i Faik står och faller med Kjell Ågren från Lappland.
Kjell Ågren har sedan 1970 oavbrutet arbetat med att hålla boxningen i Faik under armarna. Han kommer från Malmberget och är före detta svensk mästare i fjädervikt. I dag är han i princip ensam ledare i sektionen. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
På Faik:s 65-årsjubileum fick han ta emot föreningens högsta utmärkelse och Svenska Boxningsförbundets guldmedalj.
- Jag har all rätt att vara stolt över båda utmärkelserna, men mest överraskande var det att få boxningsförbundets guldmedalj. Vi är 133 i landet som har den, säger han.
Hur kom det sig att Kjell från Malmberget började brinna för boxningen?
- Sedan jag började boxas när jag var 14 år har det inte varit någon annan sport för mig.
<b>Första titten avgjorde</b>
- Det var så jäkla enkelt. Lillbrorsan tränade ishockey och fick en kväll för sig att han skulle titta på boxning i träningslokalen. Han frågade om jag skulle hänga med och det gjorde jag. Han tyckte inte om vad han såg, men tydligen tyckte jag att det var roligt. För jag blev kvar.
Kjell blev en av tävlingsboxarna i Malmbergets AIF.
- Vi var 15-20 killar som tränade. Två var svenska mästare, Kalle Sjöholm hette den bäste, och de lärde upp mig.
Kjell Ågren hade anlag. 1962 var han som fjäderviktare (57 kg) mogen för att gå upp i SM-ringen i Stockholm. Kjell nådde final och ställdes där mot Faik:s Olle Svedberg. Olle vann den jämna kampen med 3-2 i domarröster. Silver var gott nog för en SM-debutant.
Året efter var Kjell åter i SM-final. Även denna gång gick tävlingen i Stockholm. Nu stod Kjell som guldmedaljör efter vinst på poäng.
<b>Slutade som guldman</b>
SM-guldet avslutade karriären.
- Jag slutade när jag stod på toppen. Det låter kanske lite egendomligt att jag inte fortsatte, men just då tog det emot, förklarar Kjell Ågren.
Hans styrka som boxare var tekniken, snabbheten och konditionen.
- Jag höll full rulle i alla tre ronderna. Jag tränade fem dagar i vecka, tre gånger om dagen. Jag sprang fem km till jobbet på morgonen och sprang hem efter jobbets slut. Sedan var det ordinarie träningen på kvällarna.
1969 lämnade Kjell Ågren malmfälten och flyttade till Finspång. Efter tio som socialsekreterare blev han utredare och från 1992 är han kommunsekreterare.
- I Finspång möttes vi igen, Olle Svedberg och jag. Vi var arbetskamrater på socialkontoret och så drog vi igång boxningssektionen igen i Faik 1970-71.
<b>Trogen ledare</b>
30 år som ordförande och 25 år som instruktör gör honom till en kvalifcerad och meriterad medlem i Faik:s Guldklubb. Sedan 80-talet någon gång har han haft båda rollerna parallellt och sedan 90-talet är han i princip ensam boxningsledare.
Kjell Ågren har drivit upp flera förmågor. Nackdelen har varit att de flesta slutade för tiigt oh aldrig gav boxningen en riktig chans. Kjell minns Pierre och Robin Wiggström (Pierre är morbror till Robin) på 90-talet. Robin vann diplom-SM, Pierre kom tvåa.
- De är de två största talangerna jag haft utöver de sju jag har just nu. Jag tänker på Erik Moberg, Robert Lindberg, Petter Wedin (i FN-tjänst), Patrik Franzén, Jimmy Eriksson, Fardin Wafa och Daniel Andersson, säger Kjell Ågren.
<b>Önskar central lokal</b>
Till och från har Kjell 15-20 ungdomar i träning fyra gånger i veckan i Grosvadsskolans gymnastiksal. Fem av dem är tjejer.
Kjells mål är att fortsätta driva och höja ungdomsverksamheten.
Vad är den bästa julklapp du kunde få, om vi håller oss till boxningen?
- Det skulle vara att lokalfrågan löstes. Att vi fick en fast och centralt belägen lokal. Det är en bit jag försökt jobba med och det vore oerhört viktigt för framtiden att komma över en sådan lokal.
Så jobbar vi med nyheter