Veckans lirare: Rickard är ingen jordfräs

- Kunde ni inte ha valt någon yngre spelare, undrar 32-årige Rickard Lindmark och han låter faktiskt lite förbryllad när Folkbladet ringer och varskor honom om ett besök.
Han bor med familjen i en gul villa i Klingsberg på söder, ett stenkast från Klingsbergsparken. Huset är inramat av en lummig trädgård där gräsmattan på sina ställen plågas av djupa sår.
- Vi håller på och gör om lite här, har precis flyttat lekstugan bort dit, berättar Rickard och pekar mot ett pyttehus i trädgårdens bortre hörn.

En snäll kille
Rickard är lärare på Skarphagsskolan, men skolbarnen har sprungit ut på sommarlov och själv gick han på semester i fredags.
- Tänkte pyssla en hel del i trädgården, verandan ska byggas klart och här ska det bli gräs, säger Rickard och gör en svepande gest mot ett stycke plöjd fåra.
Han ger intrycket av att vara en lugn och väldigt, väldigt snäll kille, en som ler lite blygt när man frågar om han är lika behärskad på fotbollsplanen.
- Jo, jag säger inte så mycket under match. Ibland kan det förstås rinna över lite när adrenalinet kommer rusande men det handlar oftast bara om någon sekund eller två innan ilskan lägger sig.
Din tränare, Mikael Kalpakidis, säger att du är den bästa mittfältare han haft, defensivt sett.
- Han brukar snacka om det där, men själv tycker jag nog att det fungerar bäst framåt för mig. Som gammal forward har jag ganska bra koll på var anfallarna vill ha inläggen, särskilt Sapko som jag brukade spela anfall med innan jag blev mittfältare.

Tog steget ner
Sapko, eller Sabahudin Hamzic som Hirds notoriske måltjuv heter egentligen, bildade ett fruktat anfallspar tillsammans med Rickard Lindmark när Hird klättrade uppåt i seriesystemet.
- Jo, vi kompletterade varandra bra. Under en säsong gjorde faktiskt 28-29 mål vardera, måste ha varit i "sexan" eller nåt, minns Rickard.
Varför tog du steget ner till mittfältet?
- Det hände faktiskt mitt i en träningsmatchi fjol, "Nacka" spelade högermittfält och orkade inte jobba mer så vi bytte och det gick väldigt bra, jag gjorde två mål från högerkanten och stannade där.
Och så bytte du namn också, från Johansson till Lindmark.
- Lindmark fanns i släkten och Johansson är inget jätteroligt namn, förklarar Rickard.
Det är inte svårt att förstå varför Rickard började spela fotboll en gång i tiden, han är nämligen född och uppväxt i Degerfors - på 70-talet.
- På den tiden var fotbollen stor i Degerfors, "Svennis" (Sven Göran Eriksson) var där ett år innan han värvades av Göteborg och det fanns egentligen bara två alternativ för en ung grabb, musikskolan eller fotbollen...

Lirade med "Mål-Otto"
I Degerfors juniorlag spelade han ihop med Ulf Ottosson, sedermera känd som "mål-otto" och när familjen flyttade till Stenungsund lirade han i skollaget tillsammans med Martin Pringle.
Men Rickard har aldrig haft det där hundraprocentiga engagemanget för fotbollen.
- Jag spelar för att jag tycker det är roligt att trilla boll, det är många tränare som retat sig på att jag höll på med annat i stället för att koncentrera mig på fotbollen.
- Jag har tagit många uppehåll från fotbollen, det finns så mycket annat spännande här i livet.
Om Hird tar klivet upp till division III den här säsongen så slutar Rickard.
- Ja, i "fyran" finns det utrymme för att ha ett rikt familjeliv vid sidan om, men "trean" blir för mycket, säger Rickard.
Och tillägger:
- Jag ska nog sluta ändå, börjar kännas som min sista säsong och det är dags att ta med barnen och fiska snart.

Information till våra läsare

<i>Veckans lirare:</i> Rickard är ingen jordfräs