Guldkalven spred visdomsord till länets orienterare

Förhoppningsvis leder hans gränsöverskridande fram till nästa stora mål VM i Schweiz 2003.
Tobias var inbjuden som gästföreläsare och berättade om sin väg från knatte i ungdomsserien till fjolårets kanonsäsong med VM-start som kronan på verket. De första kontrollerna plockade han med Kättsäter som bas, skolningen stod lilla Matteus SI för. Nu är hemadressen Sundsvall, men tävlandet sker fortsatt för Karlskrona-klubben OK Orion.

Knäskålen gick sönder
20 år efter de första skogsäventyren, som 28-åring, är han ett givet namn i A-landslaget. Vägen dit har inte varit blixtsnabb, men det har hela tiden gått framåt, ända till i fjol höst kanske bör inflikas. Då slog han sönder knäskålen under ett pass i skogen och nu är han inne i en rehabilitering.
- När jag såg det trasiga knäet på röntgenbilderna tvivlade jag ett ögonblick på någon framtid i skogen.
Men snart vände han det till synes förtvivlade läget till något positivt.
- Tur att inte skadan kom så sent som i november, då hade jag fått det svårt att komma i gång till årets vårsäsong. Jag hade ändå fått vara med om VM och årets andra stora uppgifter. Att stå vid sidan och titta på när de andra gjorde upp om SM-tecknen gjorde mig inget i det läget.

Sen säsongsstart
För tillfället tränar han på halvfart och springer bara varannan dag. Siktar inte på någon tidig tävlingsstart det här året. De första stora uppgiften världscupen startar först i början på juni och till dess räknar Tobias att vara ordentligt på språng igen.
De stora stegen, gränsframflyttningarna i Tobias karriärstege har varit flera. Det första var junior-SM 1987 då han som 17-åring högst oväntat blev femma. Det gav honom en kick att satsa lite orienteringen.
Men egentligen var det först 1995, efter en sensationell fjärde plats i första natt-SM starten som senior, som han insåg sina möjligheter.
- Det här är toppen i Sverige och jag är fyra, var hans tanke.
Då var han rankad som 354 i landet och efter det lyfte han blicken och satsade än mer, men tankar på landslag och VM, var honom fortfarande främmande.
Redan nästa år gav satsningen natt-SM-guld, i en tävling som Tobias med bibehållen inlevelse berättar om, när han på egen hand avgjorde och kunde spurta i mål som totalsegrare.
- Det var en enorm känsla att konstatera att alla de andra var bakom.

Ser bara möjligheter
När han väl bestämt sig, ser han bara möjligheter. Det har resulterat i sex års kraftfull framgång, som den första internationella segern vid Euromeeting i Danmark senhösten år 2000 och förra årets insteg i A-landslaget och sedan VM-truppen.
Tryggheten och självkänslan har kommit steg för steg. Vid förra årets 10-mila, där Tobias var bäst av alla på den tuffa avslutningssträckan fick han upp ögonen för sin egentliga kapacitet.
- Hade inte kunnat identifiera mig med världstoppen förrän då.
Hur som helst en perfekt uppmuntran inför sin VM-dubut på sensommaren förra året.

Nyckelord
Tobias pratar mycket om just trygghet, självkänsla och aha-upplevelser. Att känna till en terrängtyp är en oerhörd trygghet. Det var ett av skälen till att han sprang så bra på SM-tävlingarna i Östergötland år 2000. Något som resulterade i en Grand Slam-titel för bästa sammanlagda resultat på alla mästerskapen.
- Det var ett bevis på att jag behärskade alla orienteringformer.
Att göra uppbrott kan också vara en väg till utveckling. Tobias berättade om sitt studieår i Skottland 1997-98 som en hörnpelare i den.
- Det bästa jag gjort. Gav mig en jättekick.
- I OK Orion har jag också två rutinerade mentorer, VM-medaljörerna Kent Olsson och Martin Johansson.
Martin, som under sin storhetstid sprang för Linköpings OK, är en verklig stöttepelare och har tillsammans med Tobias lagt upp en strategi inför nästa år med bland annat ett personligt VM-genrep i år för att förbereda sig på bästa sätt för att nå den absoluta toppen nästa år vid VM i Schweiz, något som han syboliskt liknade vid Matterhorn. Någon bosättning på ort och ställe tänker han sig dock inte, bara kortare gästspel i den annorlunda terrängen.
Ett par ting är märkliga med Tobias. Det ena är att han aldrig muttrar eller klagar över jobbig träning eller tristess i densamma. Den tycks bara vara rolig.
Det andra är att han fortfarande ligger rätt lågt i sin träningsmängd och ändå nått så långt.
- Normalt är det ca 10-15 timmar i veckan, men det ska jag höja. Hoppas kunna gå ner i arbetstid från 75 till 50 procent. Hoppas också få sponsorstöd via klubben för resten. Vill inte lämna min civila karriär utan ha den som backup.
- Hoppas också på mer stöttning från förbundet.

De unga saknades
En som lyssnade till de orden var närvarande förbundsbasen Carl-Erik Nyqvist. Dessutom var där nära 100-talet ledare från östgötaklubbarna. Däremot saknades de som kanske mest skulle behöva höra Tobias framgångsberättelse - de unga aktiva.
- Jag får komma igen och ge dem min erfarenhet vid något annat tillfälle, avslutade Tobias generöst.