Fritt fall - eller bara början på en ny strategi
Det vore i dag ganska enkelt, och förmodligen okontroversiellt, att anklaga IFK Norrköping för att ge upp den allsvenska drömmen alltför lättvindigt.
För så tolkas den senaste månadens signaler bäst.
Etablerade värvningar försvinner, okända B-lagsspelare dyker upp. Eller inga alls. Truppen tunnas ut istället för att spetsas.
Slantar sparas på att göra sig av med spelare när det samtidigt finns två tränare (B-A Strömberg och Håkan Ericson) och en f d klubbdirektör (Tommy Wisell, som får sin sista lönecheck från IFK den här månaden) på klubbens lönelista.
Och tänkta nyförvärv tackar nej. IFK är inte längre en attraktiv klubb att komma till. Turbulensen i "Peking"de senaste åren får många spelare att fundera en extra gång - innan de avböjer erbjudande om att spela här.
Det är naturligtvis symtom på att någonting är sjukt.
<b>Har inget i allsvenskan att göra</b>
Men jag skymtar också någonting som kan liknas vid ett sakta tillfrisknade bakom den infektion som hittills ingen hittat vaccin mot.
En klubb som i ett känsligt läge bestämt sig för att satsa långsiktigt istället för att försöka mjölka de sista dropparna ur ett tomt krus.
För, jag skriver om, om, IFK Norrköping kan haka på i toppstriden av superettan och kanske rentav nå allsvenskt kval, vilken nytta gör det? Dagens IFK, skulle riskera att skämma ut sig mot allsvenska gäng som Elfsborg eller GIF Sundsvall. Tro inget annat. Och försök inte komma med att drygt två månader återstår till ett eventuellt kval. Drygt sju månader har redan passerat av fotbollsåret.
Räcker det inte med att titta på tabellen av superettan? IFK ligger nia och har bara vunnit sex av sjutton spelade matcher.
That´s reality, folks.
För att inte tala om hur stora resurser som skulle krävas för att göra ett anständigt allsvenskt lag av dagens upplaga redan till nästa år. Då skulle Fredrik Lundberg tvingas öppna något annat än myntfacket på sin feta plånbok.
Om ens det skulle räcka.
<b>Han kan rädda 106-åringen</b>
Visst är jag medveten om att alla "åtgärder" hittills till största delen beror på att ekonomin är ansträngd och det faktum att det finns en elitlicens att tänka på, men jag är också övertygad om att det finns en annan strategi.
IFK-ledningen vill - när den allsvenska chansen i praktiken är borta - visa tålamod och långsiktighet samt ge Stefan Hellberg arbetsro och bekräftelse på att den tror på honom. Det kan behövas i den förening som sparkat närmare dussinet tränare på lika många fotbollssäsonger.
Och varför inte.
Hellberg är en av de mest underskattade tränarna jag känner till, hans förmåga att utveckla lokala talanger från "femman" och "fyran" har inte jag sett maken till under mina år som sportjournalist och han förvandlade Sylvia från div IV-lag till högklassigt superettangäng under sina tolv år i klubben.
En skickligare ledare är svårt att hitta.
IFK har ju också resurserna i form av fotbollsgymnasiet.
Där har funnits landslagsmän i varje årskull, men få har de varitn som nått hela vägen till IFK:s A-trupp och där lyckats etablera sig. Kanske kan han bidra till en förändring på den punkten.
En kontinuitet med Stefan Hellberg som tränare - och Janne Svensson som framtidens klubbdirektör? - kan mycket väl vara vaccinet som räddar den 106-åriga patienten.
Men jag kan förstås ha fel.
Så jobbar vi med nyheter