För henne är glädjen viktigast

Juryns motivering till utnämningen löd dock så här:
?För dubbla VM-guld vunna med magnifik mångsidighet, styrka i kris och inspirerande glädje?.
Tänker man tillbaka på den här augustidagen i Paris så är det kanske inte glädjen över guldet utan strulet med längdhoppet som man minns allra mest. Carro ledde visserligen tävlingen men inledde med två övertrampshopp och det gick naturligtvis att hela svenskkolonin i dallring. I mångkamp har man ju som bekant bara tre försök i varje gren och hade Carro missat även det tredje hoppet hade hon garanterat hamnat utanför prispallen.
Trots det utsatta läget vågade hon ändå satsa tufft och klämde i med goda 6,68, vilket räckte till ännu en grenseger.
Medan vi satt och bet på naglarna sa hon så här efter längdhoppet:
? Det var en ny erfarenhet och men det var inte meningen. Men det är charmen och spänningen med sjukamp. Jag får ta det som en nyttig erfarenhet. Jag tänkte bara att jag skulle göra som jag brukar utan att känna någon press.

<B>Precis som Magdalena</B>
Så här sa hon i går i hemstaden Växjö efter att ha nåtts av beskedet att hon tilldelats Bragdguldet:
? Min främsta drivkraft är glädjen. Jag har många mål i karriären, men de handlar mer om glädje och erfarenhet, inte så mycket om resultat. Har man glädje och tur så kommer resultaten, sa hon bl a.
Just hennes folklighet, hennes impulsiva uppträdande och alltid lika glada nuna, har gjort att hon gått hem i stugorna. Runt hela Sverige. Precis som Magdalena Forsbergs gjorde, även om hon aldrig fick Bragdguldet.
Därför kommer Carro om några veckor att vinna Jerringpriset, radiosportens egen omröstning och naturligtvis vara etta på alla andra idrottslistor runt om i Sverige.
Fast inte på min. Visserligen tycker jag det är okey att friidrotten hyllas efter sitt starka VM både inne och ute. Det var för övrigt 15:e gången som friidrotten får guldet, längdskidorna är tvåa med tolv utnämningar.

<B>Första friidrottaren sedan Ludmila</B>
Friidrotten har inte fått något guld sedan Ludmila Engquist hyllades 1997.
Undantagit de svenska resultaten så var 2003 ett svart år för friidrotten. VM blev en floptävling om man tittar till resultaten. I många grenar var vinnarna mil från världsrekorden, världsrekord som slogs under det glada 90-talet då dopningskontrollerna inte var lika sostifikerade som nu.
Efterspelet till VM i Paris har dessutom varit allt annat än uppmuntrande. Det ena dopningsavslöjandet efter det andra medför att resultatlistorna kommer att skrivas om i många grenar.
Dock ska konstateras, ingen svensk har ännu inte ens misstänkts ha använt förbjudna medel.
Tittar man på en sådan som trestegshopparen Christian Olsson är det svårt att ens snudda vid tanken att han skulle använda sig av otillåtna preparat. Inte kan den långe och gänglige göteborgaren vara uppbyggd på något otillåtet sätt!.
Det är säkert inte heller Carolina Klüft. Hon visserligen bara 20 år och tävlar i en gren, mångkamp, som kräver både styrka, smidighet och framförallt snabbhet. Hon har en riktigt stabil kropp men ändå är den garanterat uppbyggd på enbart träning och rätt kost..
För att vara bra i sju grenar, även om några kanske är ganska likartade, kan inte vara det lättaste. Nu snackar ju dessutom Carolina om att hon ska försöka vinna längdhoppet i Aten också, men frågan är om hon orkar ladda om batterierna några dagar efter sjukampen som är som ett maratonlopp. Ska hon dessutom slåss om guldet så krävs det mer specialträning på längdhoppet än tidigare och frågan är om det inte kommer att gå ut över övriga mångkampsgrenar.
Men det här vet säkert Carolina och hennes tränare Agne Bergvall bäst. Och vi tackar naturligtivs inte nej till att ha ytterligare en deltagare med guldchans i Aten.