54–79. En resultattavla ljuger aldrig, och så mycket var kampen om hemmaplansfördel värd.
Kan Dolphins komma tillbaka efter den här mentala och spelmässiga kollapsen? Det instinktiva svaret direkt efter slutsignalen mot Högsbo är nej.
I så fall är kvartsfinalserien över och förlorad efter den tredje och avgörande matchen i Göteborg på onsdag.
Det vore inget mirakel om Dolphins tog sig vidare till semifinal, så bra är laget när delarna kuggar i, men tendensen pekar inte direkt i den riktningen.
Högsbo fick matchen dit de ville från start med en hög press som bet. Dolphins hankade sig ändå fram skapligt till pausen men i andra halvlek rann matchen ifrån dem. Brutalt.
Det kändes som tama delfiner mot hajar och Dolphins blev uppkäkat.
Högsbos murbräcka Kourtni Perry rockade loss med ett par avslappnade höftvickningar när uppdraget var slutfört och bänkspelarna släpptes in på slutet.
Dolphins slutspelsnyckel satt vid sidan av planen med en lindad fot nedstucken i en Foppatoffel.
En skada kommer väl sällan lägligt och det är väl vad man kan säga om Chanelle Molinas stukning också. En rätt kraftig sådan dessutom där halva underbenet var svullet direkt efter smällen mot just Högsbo i grundserien den 6 mars.
Sedan dess har Molina inte varit tillgänglig för spel, även om hon långsamt kommer allt närmare.
Jag vet inte de exakta läkarutlåtandena och rehabtiden men oavsett vilket snackar vi en kamp mot klockan – och en balansering av riskerna. Både för Dolphins och Chanelle Molinas personliga del.
Om hon kastas in för tidigt kan det innebära att skadan slås upp och att resten av våren missas – om Dolphins skulle gå vidare. Chanelle själv har också sommarens WNBA-provspel med Indiana Fever att väga in i beslutet – en blytung faktor som möjligen gör att hon tar det säkra före det osäkra?
Även om söndagen inte bjöd på någon basketpropaganda är det synd att inte flera supportrar har fått möjlighet att följa Kevin Taylor Lundgrens häftiga uppstickargäng i år. Kanske framför allt Chanelle Molina.
Uppfödd i Hawaii och med filippinska rötter har 23-åringen svept in som en tornado i Stadium Arena. Det är speed, kreativitet, spelglädje och pricksäkerhet prydligt förpackat i 173 centimeter.
Tyvärr känns det redan nu som att hon har gjort sin sista match i Norrköping – men jag har gärna fel.