Den riktiga kicken saknades det här året
NORRKÖPINGDen kommer åter varje år, frågan alltså:Vad minns du mest av sportåret 2001?Ärligt talat inte speciellt mycket. Det finns inte så många wow-upplevelser, men så har det varken varit VM-år i fotboll eller OS-år. Bara friidrotts-VM långt borta i Kanada.
Foto:
Det var en magisk aprilkväll där i Ektorpshallen när tjejerna nådde ända fram efter en femårig resa där Thomas Walden fungerade som tågklareraren.
Men som alla duktiga Norrköpingslag på damsidan så finns de inte mer. Flamingos var ett namn, ett begrepp, tjejerna får ursäkta men jag tror att även ni har väldigt svårt att identifiera er med namnet Dolphins.
Varför? Varför fick inte tjejerna fortsätta heta Flamingos? Varför inte ta vara på SM-guldets lyskraft, skaffa nya sponsorer, spelare osv?
Dolphins? Nej, trots att tjejerna har spelat lysande basket och faktiskt toppar Elitserien så har de inte fått mig att se en enda match i Ektorpshallen under hösten.
Katja Lefwerth, jag hörde dig skratta åt sporten bowling i fredagens "Kick Off-program" i Radio Östergötland. Du får ursäkta, men jag kände mer för Kaskads SM-guld i bowling under våren än er insats under hösten.
Dolphins i topp - i damligan. Nej, det går bara inte ihop.
<b>Hyllar Kaskad</b>
Men nu glömmer vi det. Hyllar Kaskad i stället som fick sitt stora genombrott tack vare SM-guldet. Men vad hände sedan? Ärligt talat inte ett skvatt.
Kaskad blev utsparkat ur Hagebyhallen och tvingades flytta till EuroBowl, där ägarna helst ser att man tjänar pengar, sedan får elitbowlingen komma i andra hand. Svenska mästarna har inte ens råd att träna lika mycket som tidigare, får vissa dagar dessutom stå tillbaka för "allmänhetens spel".
Det har redan slagit tillbaka - Kaskad missar elitserien efter jul och kan inte försvara sitt SM-guld.
Pinsamt var ordet!
Vet inte riktigt om pinsamt är rätt ord för IFK Norrköpings insats under 2001. Men nära är det. Redan i våras när IFK tillsatte Tor-Arne Fredheim som tränare tvivlade jag. "En lågbudgetvariant" kändes det som. Tor-Arne var lite för mycket kompis med spelarna efter tre år som medlare mellan OlleNordin och grabbarna i truppen.
Frågade Tor-Arne på IFK:s Kick Off dagarna innan seriepremiären mot Elfsborg "vad som händer om IFK står där utan poäng efter fyra omgångar?"
Har för mig att Tor-Arne försökte slingra sig och sa något i stil med att "så illa kan det inte gå med det här materialet".
Nej, IFK hade tre poäng (Trelleborg borta) efter fyra omgångar men redan då började osäkerheten smyga sig in i truppen, som bara förstärkts med tre försvarsspelare.
Nu har multimiljonären Fredrik Lundberg lovat en riktig julklapp till IFK genom att satsa 5-10 miljoner kr till nya spelare. Men det är pengar som i dagsläget är öronmärkta till transfersummor, inte högre löner eller signing fee-summor som det nästan uteslutande handlar om i dag. Nästan alla fotbollsspelare går i dag som "Bosman-fall".
<b>Förstärkningar krävs</b>
Ska år 2002 bli roligare än det som gick, ja då krävs det nog några riktigt vettiga förstärkningar på de fyra platser som finns kvar i truppen. Och så får vi hoppas att B-A Strömberg får en betydligt bättre start i allsvenskan än företrädaren Tor-Arne.
Innan jag stänger butiken själv för det här året tänker sammanfatta året som gått enligt följande:
Årets Magda: Forsberg förstås. Två guld, ett brons vid skidskytte-VM och i stort sett en världscupseger varje dag. Mänskligt att även den bäste kan missa och skjuta på fel tavla.
Årets kung: Per Elofsson som vann två VM-guld och Lahtis. Odopad. Och så sent som i lördags vann han masstarten över 30 km. Men såg inte det loppet ut som rena rama Vasaloppet?
Årets dummaste 1: De finska skidåkarna, sex till antalet, som blev avslöjade vid skid-VM på hemmaplan.
Årets bortgångne profil: Roland "Honom" Stoltz spelare vidare i himlen. "Världens bäste långsammaste back" kommer alltid att finnas i mina tankar.
Årets utlandssvensk: Sven-Göran "Svennis" Eriksson som förde England till VM. Dock verkar "Svennis" ännu inte riktigt fått stopp på fotbollsspelarnas vilda festande, nu senast är det fyra ligaklubbar, bl a Leeds och West Ham, som haft rena fylleslagen i samband med julfesterna.
Årets lögnare: Finns många som slåss om den titeln men priset går nog till Lee Bowyer, stjärna i Leeds, som lyckades komma undan en våldsam misshandelshistoria genom att ljuga. Och skylla på en polare, ej fotbollsproffs, som fick sex års fängelse!
Årets golfare: Annika Sörenstam. Igen. 22 miljoner i inspelade slantar på USA-touren är ju naturligtvis sjukt mycket. Men släng dig i väggen, Tiger Woods!
Årets bandy-VM: Ett präktigt svenskt fiasko. Inte behövde vi låta ryssarna vinna finalen med hela 6-1!
Årets hockeylag: Djurgården som vann sitt andra raka guld. Snart hoppas Djurgården vara lika bra i fotboll. Fast inte heter frälsaren Kim Källström. Lika lite som han heter Andreas Yngvesson i Malmö FF!
Årets 08: Basketklubben från Stockholm hade dubbel utdelning, först vann damerna SM-guld och sedan tog herrarna titeln efter 3-0 mot Norrköpings Dolphins. Ärligt talat var det ingen kamp.
Årets come back 1: Linköpings HC som fick smak på det där med elitserien. Tillbaka redan efter ett år, rena jojon. Och nu tänker LHC etablera sig, bygga ny hall och ta SM-guld inom fem år. Fan tro´t!
Årets Patrik: Andersson. Vilket år han har bakom sig. Först matchvinnare i sista ligamatchen vilken betydde guld, sedan vinnare i Champions League med Bayern München och slutligen kapten i det svenska landslag som flyger till Sydkorea/Japan i maj där VM spelas. Naturligtvis fick han Guldbollen. Fast just nu ligger Patrik däckad, hjärnan har fått sig en smäll. Det är tufft att vara mittback.
Årets ryttare: En duell mellan Malin Baryard och Rolf-Göran Bengtsson. Med tanke på att det varit tjejernas år får Malin - som också är östgöte - min röst. Fast å andra sidan, Rolf-Göran äger inte ens de hästar han hoppar med, utan drar bara in pengar åt en holländare.
Årets simmare: Lars Frölander, Johanna Sjöberg, Therese Ahlshammar, Stefan Nystrand, Anna-Karin Kammerling osv. Ja, listan kan göras hur lång som helst, men så tävlar man om medaljer i stort sett varje helg. Det är lång eller kort bana, inne eller ute, medelljummen eller het bassäng, hög eller låg luftfuktighet osv.
Årets kusk/häst: Den titeln går utan tvekan till fotografen Stefan Melander som blivit ett riktigt stort namn inom travsporten även som kusk. Med Scarlet Knight vann han t o m The Hambletonian, enligt alla travälskare något riktigt stort.
Årets skutt: Det tog Christian Olsson som med 17,47 t o m satte press på den flygande engelsmannen Jonathan Edwards. VM-silver i tresteg till Sverige, wow!
Årets under: Sveriges vändning nere i Istanbul. 0-1 blev 2-1 på bara tre minuter och Sverige var i VM.
Årets "time out": Mona Sahlin är glömd, nu är det Peter Forsberg som bestämt sig för vila. Han har råd, det senaste året tjänade han runt 100 miljoner kr. Ska in och fråga chefen om man också kan ta en "time out" den närmaste tiden?
Årets motorförare: Kenny Bräck får ursäkta, men jag ger titeln till Tony Rickardsson. Fjärde VM-guldet i speedway, Tony hinner dock inte med att avla barn i samma takt. Vem minns inte Ove Fundin som har fem barn och grejade lika många VM-guld.
Årets lag: Hammarby förstås. Vem hade vågat tro på "Bajen" denna säsong. Inte jag i alla fall, efter att ha sett laget nere i La Manga och där också fått en redogörelse av tränaren Sören Cratz hur pass allvarligt både det ekonomiska läget var samt hur tunn trupp man hade. Tror faktiskt inte den gode Sören mörkade!
Årets damlag: Umeå FC. 22 matcher i damallsvenskan utan förlust. Avancemang i damernas Champions League och dessutom hela åtta spelare med i EM-laget som tog silver efter finalförlust mot Tyskland.
Årets förlorare: Det svenska damlandslaget i ishockey som noterade 3-40 på fyra träningslandskamper mot USA förra veckan. Och som nu har 11-116 mot de förväntade topplagen i OS. Och ändå får tjejerna åka till Salt Lake City. Stefan Linderberg och Co i SOK var dock på julklappshumör och delade ut biljetterna.
Årets dummaste 2: Ludmila Engqvist som erkände att hon dopat sig - f
Så jobbar vi med nyheter