Behåll Tonna!
IFK Norrköping hade svårt att bestämma sig på Idrottsparken.
Hur man bäst summerar 2-1 mot Falkenberg?
Att den allsvenska drömmen är hetare än på länge.
Spelar man så dåligt som IFK Norrköping gjorde i en halvlek, ger ett defensivt starkt och poängtörstande Falkenberg ett handikapp med ett mål och lyckas vända tyder det på styrka.
Det ska nämnas att det blev ett tredje nytt ansikte i backlinjen efter bara 27 minuter när Andreas Alm tog klivet ned som mittback och femtioen omdaningar på mittfältet med det.
För första gången i år lyckades laget att vända ett underläge till seger.
Tro mig, det är ingen tillfällighet.
Någonstans i mörkret bland skador, tränarbyten och ständigt nya uppställningar har Peking blivit en vinnare.
I en halvlek var lagets spel en blandning av allt det onda som föreningen upplevt under två och ett halvt år i superettan: fulladdat med prestationsångest, tyngda av måsten och ett passningsspel som påminner om den egna bollekskolans.
<b>Det var inte bara Andreas Lindbergs torftiga målvaktsspel vid baklängesmålet som gick fel. </b>
Det var bara det att målvaktens felpass (rensning?) hamnade i gapet på Stefan Rodevåg och senare i mål.
På nytt lyste sårbarheten i mittfältsuppställningen igenom.
När bonkagäng som FFF backar hem med elva man exklusive materialförvaltaren, busschaffisen och läkaren har inte IFK förmågan att komma runt på kanterna.
Tio av tio anfall i den första halvleken gick centralt och plockades bort av det fysiskt starkare bortalaget.
I andra var det ren och skär rock ´n´roll från hemmalaget.
Dels bollen gick snabbare mellan IFK-spelarnas fötter men mest berodde scenförändringen på att Mikael Torin kom runt på sin kant.
Högermittfältaren låg bakom båda målen, det första efter pass till Dago Funes och det andra efter ett delikat inlägg till Stefan Thordarson.
All den glöd och vilja som fanns kvar i omklädningsrummet kom fram när Stefan Thordarson petades upp som forward.
<b>Jag skulle inte vilja möta islänningen på en fotbollsplan.
Det gör ont i luften och i hopslag.
Inte alltid snyggt, inte alltid fair men det vinner matcher och respekt. </b>
Att jaga som en tok på idiotbollar, ensam mot en fyrbackslinje och en målvakt som leker kvadraten gör man inte om inte hatar att förlora.
Framförallt drar det med sig lagkamrater att göra samma sak och det vänder underlägen.
Tredje raka segern på en vecka värmer såklart alla IFK-vänners hjärta och själ.
Avståndet till en allsvensk kvalplats är plötsligt bara tre ynka poäng.
Halva serien är avklarad och för första gången på tre år har IFK chansen att vinna tre raka seriematcher när Falkenberg väntar på nytt på söndag.
Skadeläget ljusnar för varje dag och självförtroendet stiger i takt med vinsterna.
<b>Tony Martinsson sa i söndagens Folkbladet att han gärna stannar kvar som tränare säsongen ut.
Det finns ingen anledning, ingen anledning som helst att inte behålla honom.
Det finns en harmoni i IFK Norrköping som föder förhoppningar igen.
Förhoppningar om allsvenskan.</b>
Så jobbar vi med nyheter