Född i Oskarshamn, uppvuxen i Norrköping och numera även bosatt i Vemdalen utanför Östersund. Ebba Årsjö har gått från en anonym tillvaro till hela Sveriges Ebba på mindre än ett år.
Det är en häftig utveckling från när hon som 17-åring tvingades se sin alpina karriär slås i spillror efter att hennes funktionsvariation med ett allt svagare högerben tvingade henne att ge upp skidåkningen på elitnivå. Därefter blev hon förevisad parasporten, fick stöttningen och fann inte bara ett nytt liv i idrottskarriären.
Hon fann även sig själv på ett nytt sätt.
Jag var på en nätverkslunch för ett par månader sedan där Ebba Årsjö berättade om vägen till dit hon är idag. Hon är verkligen inspirerande, hennes historia likaså.
"Det är klart att jag har börjat vänja mig vid det här och den här livsstilen. Men det är en väldig skillnad mot att gå i 18 år och gömma vem man är till att vända det. Jättekul förstås men jag var bara en vanlig tjej innan. Jag gömde min funktionsnedsättning. Här och nu kan jag bara ha på mig byxor och ni ser ingenting. Och det var vad jag gjorde typ hela livet", berättade hon då om att hon föddes med Klippel-Trenaunays syndrom – en sjukdom som kännetecknas av hudförändringar och gör att hennes högerben är svagare.
Att hon nu får Victoriapriset som den första parasportaren genom tiderna, i konkurrens med flera OS-medaljörer från i vintras, är ett erkännande inte bara för henne själv utan för hela parasporten.
Priset blir som en krona på allt hon redan fått och uppnått 2022. Gulden och medaljerna i Paralympics. VM-gulden. Priserna och ovationerna efteråt. Och kommande vinter är det dessutom ett VM på hemmaplan i Åre och Östersund.
Ebba Årsjös resa har varit väldigt häftig att följa – men något säger mig att den ändå bara har börjat.