Effekten av all välputsad koppar är nästan bländande. I Eva Hanssons lilla antikaffär i Gamla stan i Stockholm trängs kopparföremålen om utrymme och uppmärksamhet och glänser ikapp.
- Jag tycker ju att man ska putsa kopparen precis som man gjorde förr. Men jag vet att alla inte är överens om det. Antikrundans Knut Knutsson tycker till exempel att man inte ska putsa den alls, säger Eva Hansson och stryker med handen över ett föremål som fått lite fettfläckar i den spegelblanka ytan.
Eva Hansson har rykte om sig att ha en av landets absolut mest välsorterade butiker vad gäller antik koppar, en vara som de flesta antikhandlare varit måttligt intresserade av under det senaste decenniet. Men med stigande råvarupriser på koppar och trendsvängningar verkar intresset för kopparföremålen vara på uppåtgående igen.
Eva Hansson har dock alltid varit intresserad av koppar. Hennes intresse vaknade på 1970-talet.
- Det första föremålet jag sålde i mina svärföräldrars antikaffär var en kopparkittel. Sedan har det bara rullat på.
I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet var antik koppar riktig hajpat. Alla ville ha glänsande kopparformar hängandes på köksväggen och föremålen var så eftertraktade att det lönade sig för handlare med extra rymligt samvete att såväl "bygga om" som förfalska kopparföremål.
- Visst stöter man på det ibland - gamla kastruller som blivit ett brödmått och en lägre form. På så sätt gjorde man två föremål av ett. Dessutom importerades en hel del koppar från Turkiet då. Det var väl billigare där. Men kopparföremål har ett helt annat formspråk och är inte särskilt svårt att skilja från den svenska.
Eva Hansson ägnar för tillfället en hel del tid åt forskning kring kopparstämplar och kopparslagare, och tänker eventuellt låta forskningen resultera i en bok om svenska kopparslagare. Det finns mycket lite litteratur och samlad dokumentation av kopparslagare i Sverige, vilket kan vara en av anledningarna till att intresset för den antika kopparen svalnade i slutet av 1980-talet.
Kopparen är relativt sällan stämplad eftersom det enbart var stämpeltvång för koppar under en kort period på 1600-talet, så den är ofta svår att härleda.
- Även om det finns stämplar vet man inte alltid om det var tillverkarstämplar eller ägarstämplar, berättar hon och visar oss in i ett rum där hon samlat stämplade föremål för sin forskning.
Lite lättare är det i alla fall att åldersbestämma föremålen. Genom att se på tillverkningstekniker och form kan man relativt enkelt härleda kopparprylarna i ålder. Och det är framförallt den antika handgjorda kopparen från tiden innan industrialismens genombrott som är värdefull i dag.
- Stämplarna har egentligen inget kommersiellt värde, men för mig är de värdefulla. Och just de här föremålen är ändå inte till salu.