I Folkbladet den 9 november spekulerar Mona Olsson och Ricardo Olivares (V) i vilka effekter Norrköpings kommuns erbjudande om val av hemtjänstutförare kommer att få för äldre Norrköpingsbor och den vårdpersonal som utför deras omsorgssysslor. De inleder sin artikel med att helt sanningsenligt konstatera att den hemtjänsttagare som inte gör ett aktivt och medvetet val även i fortsättningen kommer att få sin hemtjänst utförd av Norrköpings kommun. Det stämmer. Det är naturligtvis de enskilda hemtjänsttagarna som erbjuds möjlighet att välja vem som ska utföra deras hemtjänst, inte tvärtom.
Därefter blir artikelförfattarnas argumentation tyvärr en aning mindre saklig. Att sätta likhetstecken mellan privata företag och ständigt sjunkande kvalitet är att gå ett steg för långt. Det väsentliga är naturligtvis att samma kvalitetskrav ställs på dem som på de kommunala utförarna. Det är grundläggande för hemtjänsttagarnas personliga trygghet och hälsa, och i Norrköpings kommun har därför ett helt enhetligt system utformats gällande kravställande och uppföljning av kvaliteten i såväl privat som kommunalt utförd hemtjänst. Ett val av ny utförare ska inte leda till försämringar för den äldre.
När det gäller vårdpersonalens villkor är det riktigt att regelverket tillåter företag att under en period göra avkall på Norrköpings kommuns ordinarie krav på heltid och sammanhållen arbetstid för medarbetare. Då krävs en tydlig handlingsplan om hur man på sikt ska nå upp till målen. Undantaget infördes för att ge möjlighet åt fåmansföretag att starta upp verksamhet i Norrköpings kommun, och det har redan fått avsedd effekt. Tre företag har valt att utnyttja undantaget – två är helt nystartade och det tredje är ett mindre företag som tidigare bara etablerat sig i Mjölby och Motala. Större aktörer som Aleris och AdeoCare har istället valt att lägga sig på samma höga ambitionsnivå som Norrköpings kommun redan presterar personalpolitiskt, med rätt till heltid och utan delade turer. Olsson och Olivares anklagelser om att rika företag skulle ”köpa bort” vårdpersonalens rättigheter är således uppenbart grundlösa, åtminstone i Norrköpings kommun.
Vi socialdemokrater behöver knappast skämmas över våra resultat under de senaste åren. Visst har vi gjort kompromisser, men det har också möjliggjort att vi bland annat har kunnat bygga bort bristen på särskilda boendeplatser. Det betyder även att vi har förbättrat situationen för de som är i allra störst behov av samhällets stöd.