214 allsvenska matcher, 35 i superettan och även ett gäng i svenska cupen. Det är massor av rutin och erfarenhet som kliver ut från Platinumcars Arena när Christopher Telo lämnar IFK.
Tillsammans med Maic Sema och Ari Skúlason tog han farväl av hemmapubliken i måndags och på onsdagen gästade han Sportens podd Mellan raderna för att berätta mer om sin elitkarriär som har avslutats med ett helt år på skadelistan.
Det slutet i IFK blev såklart inte som han hade tänkt sig efter en karriär i den vitblå dressen som innehållit i princip allt. Degradering till superettan, uppflyttning, SM-guld och spel i Europa.
– Det är så sjukt många minnen. Det känns som att det är olika klubbar som man har spelat i eftersom det har sett så olika ut. Jag har varit med om allting. En berg-och-dalbana i känslor. Från ångestmatchen i superettan när vi var på väg ur och klubbens existens stod på spel till SM-guldet, säger Telo.
Kan du beskriva dina känslor för IFK?
– Det har alltid varit klubben i mitt hjärta från att jag var liten. Jag var bollkalle här, tolk när jag kom upp i A-laget. Jag var ungdomsspelare och tittade på matcherna. Det är klubben jag följt hela livet. Jag hade en dröm om att jag åtminstone skulle spela en match i A-laget. Då skulle jag vara nöjd.
Det blev lite fler än så.
– Det blev det.
När Christopher Telo får frågan om sin debut minns han den precis. Både första matchen i superettan och den allsvenska debuten året efter (2008). De första åren var röriga.
Avancemanget till allsvenskan 2010 var första steget mot något annat och det nådde sin kulmen när IFK blev svenska mästare 2015. Det med ett stort gäng egna produkter från Norrköping.
Telo var en av dem.
– Vi fick ut väldigt mycket av allas egenskaper. Vi var ett bra gäng, bra sammanhållning och det fanns en röd tråd i allt vi gjorde, säger han om hur dåvarande managern Janne Andersson byggde kollektivet på både viktiga ledare på planen kombinerat med de egna Norrköpingsspelarna som blev "grabbarna från stan".
Christopher Telo brinner för frågan, för att IFK ska välja en väg där man bygger på de spelare man har och ger egna spelare chansen. Precis den väg han själv gick.
– Det är ett kvitto på att det vi gjorde var bra. Nu är det alltid snack om att det måste värvas. Det måste förstärkas. Det måste det absolut och det görs varje år. Men det (2015) är också ett bevis på att mer vikt bör läggas på den delen, att få ihop ett bra gäng.
Kan IFK bli bättre på det idag, att fånga upp de egna talangerna i akademin?
– Jag kan inte svara på hur det ser ut i ungdomsakademin. Men jag vet att vi har människor som jobbar väldigt hårt varje dag här och har gjort ett fantastiskt jobb i många år. Akademin och jobbet som människorna gör där ska vi vara stolta över. Spelarna har jag inte jättebra koll på men jag vet att de är i toppen av Sverige (P19) och vi såg i senaste matchen att de unga kom in och var fantastiska i sina debuter.
Utöver IFK har elitkarriären enbart handlat om ytterligare en klubb. Knappt tre år i norska Molde. En skadefylld tid. Han hann dock spela några matcher ihop med en riktig megatalang.
Erling Braut Haaland var 16 år då.
– Jag ringde hem efter första träningen och sa att vi har en blivande världsstjärna här. Första träningsmatchen jag spelade var vi på samma kant. Han var stor, tog för sig och skapade lite bråk. Det var en annan nivå på honom.
Molde-tiden blev inte som Christopher Telo hade tänkt sig och 2019 återvände han till "Peking". Där upprepades läget med en del skador och bristande speltid.
– Det har ändå blivit en del matcher men inte den kontinuiteten där jag vet att det inte är match ett och två som jag är bäst utan förmodligen match sju, åtta och nio när jag fått spela. Dit nådde jag aldrig av olika anledningar. Dels kunde jag ha gjort det bättre, dels skadorna men kanske också att jag inte fick den kärleken jag förväntade mig när jag kom tillbaka.
Du hade förväntat dig ett större förtroende att få spela?
– Ja, det känner jag. Sedan känner alla det så. Jag vill inte sitta och vara bitter, men när jag kom tillbaka var jag lite förvånad att jag inte fick den kärleken. Jag hade hoppats på mer kommunikation. Där kände jag att jag förtjänade mer och jag visste inte varför jag inte fick det.
Om det och mycket annat i senaste avsnittet av podden.