Britta Ring Kvinnor för Fred Stockholm

Debatt Fienden förväntas komma österifrån. Under det kalla kriget kunde ett anfall från Warszawapakten komma när som helst och anslagen till militären ökade kontinuerligt. Det kostade; också i människoliv. Men kriget kom inte; muren föll och 90-talet innebar en paus med minskade anslag till militärt försvar. De senaste åren har partierna i riksdagen enats om ökade försvarsanslag. Vår närmaste omvärld inger oro och ett anfall kan inte uteslutas. Rysslands annektering av Krim och agerande i Ukraina visar på stormaktsambitioner som kan hota även Sverige. Hur realistiskt är det hotet? Sverige har ju aldrig ingått i forna Sovjetunionen. Vi har ingen rysk militärbas eller rysktalande minoritet att försvara. Inte finns det heller någon region i Sverige som skulle stödja en rysk militär intervention som i östra Ukraina.

När försvarsmakten begär mer pengar och pekar på hotet från Ryssland, bör regeringen nog hålla huvudet kallt. Även försvaret är ett särintresse, brukade Reinfeldt säga. Idag behöver vi pengar till annat som är viktigare för att försvara Sverige; till skolan, sjukvården och omsorgen, till närpolisen och brandkåren. Dessutom är satsningar på att skapa förtroende billigare, som diplomati och ministermöten, miljö- och kultursamarbeten, vänorter och studentutbyten. Redan de kinesiska kejsarna visste att man måste lära känna sin fiende.