Gustav Melin Svenska Bioenergiföreningen

Det svenska skogs- och bioenergisystemet levererar mycket stor klimatnytta. Det kan tjäna som förebild för andra länder när världen nu står inför en gigantisk utmaning att ställa om energisystemen från fossilt till förnybart.

I maj 2019 publicerade FN:s organ för förnybar energi IRENA (International Renewable Energy Agency) en rapport om den svenska bioenergimodellen. Den beskriver hur skog genom aktivt skogsbruk kan användas för att skapa klimatnytta både genom att ersätta fossila bränslen för energi och genom att leverera förnybara material som till exempel kan ersätta fossila material i kläder och plast.

IRENAS studie visar att Sverige under lång tid ökat förråden av biomassa i skogen, trots att skörden av skog ökat. Att biomassan ökar är inte unikt för Sverige. Biomassan ökar över hela världen och på satellitbilder kan man se att jorden idag är grönare än på 1990-talet. Det bekräftas också vetenskapligt i Global Carbon Project som visar att i genomsnitt 20 procent av de årliga totala utsläppen från fossilt och cement har tagits upp i ny biomassa de senaste tio åren.

Genom att använda den skördade biomassan i Sverige på ett smart sätt kan vi både utvinna material och energi, inte i konkurrens, utan i synergi. Vi når inte denna klimatnytta genom att spara på skogen. Vi når den genom att bedriva ett aktivt skogsbruk och ta till vara skogens produktionsförmåga. Den svenska skogen binder varje år omkring 150 miljoner ton CO2 genom fotosyntes. Skogarna är levande solfångare, spridda över hela Sveriges yta.

I Sverige skördas sedan i genomsnitt 75 procent av den årliga tillväxten och förrådet av biomassa i svensk skog ökar därför med motsvarande 42 miljoner ton CO2 per år. Inbindningen av koldioxid i svensk skog är faktiskt lika stor som alla utsläpp av koldioxid i Sverige.

Att lämna skog stående ger klimatvinst på kort sikt, men straffar sig på längre sikt. Skälet är att ung skog växer snabbare än gammal skog. Yngre skog binder därför större mängder koldioxid. Den högsta inbindningen av kol över tid får man om skogen består av alla åldersklasser, med stor andel ungskog. För att få snabbt växande ung skog måste man avverka gammal skog, samtidigt som man självklart även måste spara en del gammal skog av naturvårdsskäl. När skogen åldras sjunker nettotillväxten. Man får visserligen ett stort kollager i skogen men man får en allt sämre nettoinbindning av koldioxid. När skogen blir riktigt gammal dör den. Det sker genom storm, insektsangrepp eller skogsbrand och är vanligt i stora orörda skogar som i Kanada. I Kanadas skogar leder dessa ”naturliga katastrofer” till stora utsläpp av koldioxid, att spara skog är ingen lösning på klimatfrågan.

Vi menar att det är bra klimatpolitik att använda timmer och rundved till att bygga hus och producera massa och papper. Och det är likaså utmärkt klimatpolitik att använda avfall från röjning och avverkningsrester och biprodukter från industrin som sågspån och bark för att producera värme, el och biodrivmedel.

Istället för att skogens biprodukter multnar och släpper ut koldioxid i skogen kan vi ta tillvara energin och släppa ut koldioxiden i skorstenen. Koldioxidutsläpp från biomassa ökar inte halten koldioxid i atmosfären. Växterna tog nyligen koldioxid ur atmosfären och vid förbränning cirkulerar den tillbaka, bioenergi bidrar därför inte till klimatförändring.