En av våra läsare ringde mig häromdagen. Han ville ha mitt omdöme i en fråga som han brottades med. Tidigare denna dag hade han ringt till polisen för att anmäla ett brott. Ansvarsfull och samhällsgrann som han är så ringde han inte på akutnumret 112 utan höll sig till 114 14; det nummer polisen uppmanar oss att använda för att till exempel anmäla brott som inte behöver åtgärdas omedelbart.
Han satt i telefonkö i 75 minuter och när han kom fram blev han närmast avsnäst av en polis som inte ville ta emot hans anmälan eftersom ”vi ändå inte kan göra något åt saken eftersom de ringer från utlandet.”
Det brott han ville anmäla var ett antal bedrägeriförsök via telefon som han utsatts för. Ni vet de där skurkarna som ringer ett par signaler på din mobiltelefon, lägger på luren och hoppas att den som blivit uppringd är artig/nyfiken/naiv nog att ringa tillbaka. Den som ringer tillbaka riskerar att bli lurad på stora summor pengar.
Personen som ringde mig hade blivit uppringd flera gånger under ett par dagar. Han hade noterat de olika numren som bedragarna använde och tänkte att polisen kanske skulle vara intresserad av de uppgifterna. Men det var de alltså inte.
Det han funderade på nu var om han var övernitisk i sitt polisringande? Borde han rycka på axlarna åt brotten och tänka att ”tja, det är så samhället ser ut?”
Mitt råd till honom var att han inte skulle vänja sig. Det är rätt att reagera då man själv eller någon annan blir utsatt för orättfärdigheter; alldeles oavsett om det orättfärdiga faller inom juridikens ramar eller inte.
Det är dessutom samhällsnyttigt att reagera. Om myndigheterna av resursskäl, otillräckliga lagar eller utifrån ideologiska orsaker – typ det är synd om de små liven – rycker på axlarna åt brottslighet och orättfärdigheter så är det av stor betydelse att vi som medborgare inte bara anpassar oss till normen utan istället sätter press på det offentliga Sverige att skärpa sig.
Det är kort sagt inte bra att vänja sig vid orättfärdigheter. Ett samhälle som vänjer sig vid det ena kan snart även ha vant sig vid det andra. Ett samhälle som rycker på axlarna åt en mängd småbrott och vardagskriminalitet rycker nämligen samtidigt på axlarna åt brottens och kriminalitetens orsaker.