En kväll tidigare den här veckan hade jag möjlighet att vara publik under inspelningen av den kommande Fredagsintervjun på kvartal.se. Eric M. Runesson som nyligen valdes in som ledamot i Svenska akademien intervjuades av Staffan Dopping. Intervjun har ännu inte sänts och jag avstår därför självklart från att göra något slags recension av mötet på scenen. Något sådant kräver ju en presentation av innehållet vilket naturligtvis bäst låter sig göras genom att lyssna på intervjun när den läggs ut på kvartal.se.
Jag vill här och nu enbart lyfta fram ett av många tankespår som föddes hos mig när jag stod där på golvet och lyssnade. Ett tankespår som har stark bäring på några av de riktigt stora samhällsdiskussionerna i vår nutid: Tilliten mellan människor.
Eric M. Runesson är inte i första hand någon litterär person; vilket han själv underströk i sitt installationstal i Akademien den 20 december 2018. Däremot är Runesson en ordens man som i juridiken har slipats och tränats att använda orden på ett för omgivningen påverkande sätt. 2018 var ett slags märkesår för Eric M. Runesson. Utöver att väljas in i Svenska Akademin så utsågs han till ett av 16 justitieråd i Högsta Domstolen. Sambandet mellan dessa båda på olika sätt mäktiga institutioner är just att orden står i centrum.
Eric M. Runesson beskrev innerligt och känslosamt den tillfredsställelse som breder ut sig i kroppen då justitieråden arbetat färdigt med en dom och där alla känner sig trygga med att de ord och meningar som utgör domen är precis de ord och meningar som ska finnas där för att på bästa möjliga sätt redogöra för Högsta domstolens dom och domskäl.
Runesson har jobbat och ältat och arbetat med orden. Han kan därför vara sparsam med orden. Långa resonemang har slipats ner till korta sentenser. Om tillit och förtroende hade Eric M. Runesson detta att säga: "Att vara pålitlig är en investering som man kan välja att göra. Att lita/inte lita på andra människor är däremot en riskbedömning."
Runesson argumenterade för att viljan att vilja vara pålitlig är personlig och privat. Oberoende av hur andra uppträder kan vi själva välja att vilja uppfattas som pålitliga. Och oberoende av vår egen pålitlighet så kan vi välja att lite på eller att inte lita på andra människor. Det är val vi gör.
Det avgörande för tillitsgradernas upp- och nedgångar i samhället är på sista raden en fråga som inte kan utanförläggas till någon annan än till varje medborgare för sig själv. Det är ett starkt och positivt budskap. Saker och ting är inte ödesbestämda. Tilliten i samhället är i högsta grad påverkbar. Det är du själv som avgör om du vill uppfattas som pålitlig. Eller som opålitlig. Bollen är din. Du har ett ansvar. Livet är ett förtroendeuppdrag.