Widar Tomma tunnor skramlar mest; så lär oss det gamla ordspråket. Och det är jag glad för. I vart fall så länge vi håller oss inom politiken. Skillnaderna mellan de flesta av partierna är inte större än att de i olika konstellationer med lätthet och en smula god vilja skulle kunna regera landet tillsammans på ett hyggligt sätt.

Att det förhåller sig på det viset är inte det minsta konstigt. Partierna speglar nämligen Sverige. Sverige är ett välfärds- och välståndsland utan erfarenheter av krig på det egna territoriet - och än mindre av inbördeskrig - under de senaste dryga tvåhundra åren. Religion är i huvudsak en privatsak. Statsapparaten har varit rimligt folkhygglig under flera generationer bakåt i tiden. Det är snart 90 år sedan militär trupp sattes in mot demonstranter. Rättsstaten har som allt annat sina fläckar och brister. Skandalerna som drabbat domstolarna går dock mer att bokföra på märklighetskontot (Thomas Quick/Sture Bergwall med flera) än som regelmässiga övergrepp i rättssaker.

Det sociala skyddsnätet är väl utbyggt. Det sämsta socialbidraget i Sverige torde överstiga arbetsinkomsterna i många av världens länder. Skolor och sjukvård är i allt väsentligt avgiftsfria. Luften är behaglig att andas. Trängseln är i huvudsak obefintlig. Relativt få psykopater har tagit sig fram till uppdrag med politiskt inflytande. Korruptionen i politiken håller sig mest på hyfsat oskyldiga vänskapsnivåer.

Mot denna bakgrund av jämförelsevis små skillnader och få riktigt tunga sociala konflikter så finns det kort sagt inte grund för några avgrundslika och skramlande skillnader mellan de politiska partierna. Det är det som jag är glad för. Den som klagar på att partierna "är för lika varandra" borde istället klaga på att Sverige är ett för bra och tryggt samhälle.

När partierna bråkar med varandra försöker de ofta leva upp till förväntningar om stora skillnader och konflikter. Sådant skrammel anses nämligen vara mobiliserande när vi ska gå och rösta. Sverige har en del allvarliga problem. Visst är det så. Många av problemen har koppling till en misskött invandring och integration. Så är det. Problemen är dock långtifrån olösliga. Om partierna skramlade mindre och talade mer allvar med medborgarna och med varann så skulle problemen kunna lösas. Vilket i ett land som Sverige ännu borde vara betydligt mer mobiliserande än en massa tomt skrammel.