Widar Tomrum brukar sällan bestå särskilt länge i politiken. När dominerande partier av olika skäl och anledningar lämnar någon fråga/glider ur någon position så brukar det inte ta lång tid innan något annat parti övertar frågan/positionen. Tiggerifrågan är ett exempel på detta. Tiggeriet motarbetades på flera fronter under 1900-talet i Sverige. Skolor, sjukvård och bostäder rustades upp, sanerades och nybyggdes. Arbetslinjen höjde steg för steg deltagandet i arbetslivet. Lösdriverilagen som bland annat var ett tiggeriförbud avvecklades 1964 eftersom det inte längre fanns något gatutiggeri av betydelse att beivra.

2007 kom Rumänien in i EU och dess medborgare kunde därefter fritt uppehålla sig i de andra medlemsländerna för att "söka jobb" i tre månader. På bara några år gick Sverige från några enstaka tiggare i storstäderna - oftast människor med svår social och/eller psykisk ohälsa i bagaget - till flera tusen tiggande personer utspridda över hela landet. De allra flesta av de nya tiggarna är romer från Rumänien; ett land där det för övrigt är olagligt att tigga.

Mer att läsa: SD och C öppnar för stopp för tiggeriet.

Socialdemokraterna velade och tvekade inför det nya tiggeriproblemet. Där partiet tidigare självklart hade agerat mot tiggeriet som något ovärdigt och samhällsfrämmande fastnade man nu i defensiv retorik om att "fattigdom inte kan förbjudas" och om att "tiggeriförbud inte löser problemet med fattigdom" (Vilket heller inte tiggeri gör som Hanne Kjöller visade i en klarsynt folkbildarkolumn på DN: s ledarsida 13/8)

Tiggeriets plötsliga utbredning utvecklades snabbt till en stor folklig politisk fråga. Tomrummet som S lämnade efter sig togs dels om hand av Sverigedemokraterna och dels av kommunerna, som i brist på nationell politik själva fick börja svara upp mot det folkliga missnöjet mot tiggeriet.

Mer att läsa: Fattigdom ska inte uppmuntras.

Vellinge kommun i södra Sverige har kommit längst. Högsta förvaltningsrätten har slagit fast (17/12 2018) att Vellinge (och därmed alla kommuner som vill) har rätt att införa tiggeriförbud - ungefär som alkoholförbud - på begränsade platser i kommunen. I Eskilstuna - och antagligen också i Norrköping - prövas nu en annan modell för att få stopp på tiggeriet. Den som vill tigga på en viss plats ska ansöka hos polisen om tillstånd. De kommande månaderna lär visa vad som fungerar och vad som inte fungerar. Hur som helst - all heder åt kommunerna som tar på sig besväret att försöka fylla tomrummet som uppstått då staten och de gamla statsbärande partierna har dragit sig tillbaka.