Widar Hamid Zafar utsågs nyligen till "Årets svensk" av tidskriften Fokus. Adjunkten och den tidigare rektorn på Sjumilaskolan i Göteborg - numera utbildningschef i Mullsjö kommun - är synnerligen väl förtjänt av utmärkelsen. I praktisk handling på sin utanförskapsskola på Hisingen och i samhällsdebatten har Hamid Zafar gjort stora insatser för att lyfta ett av Sveriges tyngsta samhällsproblem. De stora bristerna i det som borde vara "den svenska kunskapsskolan" skulle kunna vara avsevärt mindre om Hamid Zafars hållning fick vara ryggraden i utbildningspolitiken. Tyvärr är det inte mycket som tyder på att en tillnyktring skulle vara på gång.

2017 sammanfattade Hamid Zafar kärnan i sin kritik av tingens ordning: "Något jag märker dagligen är hur det hos beslutsfattare finns stor välvilja och solidaritet kring att ta emot många nyanlända, men sällan tydliga strategier för hur dessa ska anamma svensk lagstiftning, normer och värderingar. Det underlättas samtidigt inte av de skrämmande låga förväntningarna på nyanlända. " (Expressen 9/9 2017)

Häromdagen pekade Hamid Zafar på en av många konsekvenser av det politiska feltänket: " Min erfarenhet är att skolor i utanförskapsområden ofta får missriktade resurser som är kontraproduktiva. Istället för behöriga lärare gödslas det med pengar på fritidsledare, personal från socialtjänst etc. Det leder sällan till bättre måluppfyllelse. Insatserna måste vara direkt kopplade till syftet att höja måluppfyllelsen." (SVT Opinion 30/1 2019)

Som Hamid påpekar så är problemen inte nya. Han hänvisar till en trettio år gammal undersökning i Expressen där skolresultaten i Rosengård i Malmö, i Angered Göteborg och i Rinkeby i Stockholm redan då hade lägst skolresultat.

Rädslan för kunskap har dessvärre en lång tradition i Sverige.

Det är lätt att se samband mellan under lång tid misskött invandringspolitik och tilltagande kunskapsblyghet i det officiella Sverige. På något märkligt och förvridet sätt har det steg för steg uppfattats som snudd på rasistiskt att möta invandring med ökade och riktade satsningar på kunskap.

Problemet sattes i blixtbelysning på fredagsmorgonen 1/2 då OECD överlämnade sin rapport om den svenska skolan till regeringen. Svart på vitt sammanfattar OECD samband och orsaker som under många år förnekats och hållts undan av myndigheter och ansvariga. Ett förhållningssätt som har lagt ett obegriplighetens skimmer över de sjunkande svenska skolresultaten i PISA. Ett förhållningssätt som också har ökat på halterna av flum i åtgärdslistorna. OECD skriver i ett par nyckelmeningar:

"Resultatet har varit dystert för svenskt vidkommande vad gäller resultaten för invandrarungdomarna. Vilket också blir tydligt när det gäller resultaten i skolan rent allmänt. Nästan två tredjedelar (61 procent) av barnen till första generationens invandrare misslyckas med sina studier. Detta är betydligt fler än i de flesta andra länder."

Utbildningsminister Anna Ekström har nu - med Jan Björklund i ryggen - chansen att på allvar ta tag i problemen och vända utvecklingen. En skola som har stenhårt fokus på kunskap kommer att kunna bidra till ett mer likvärdigt och jämlikt samhälle.