Moderaterna var för alls inte särskilt längesedan innehavare av statsministerposten under åtta obrutna år. Partiet var framgångsrikt såväl när det gällde att genomföra sina kärnfrågor - stramare ersättningar/bidrag och lägre skatter på arbetsinkomster - som på att förvalta landets handel och vandel även i svåra tider då finanskriser smällde till.
Nu är Moderaterna inne på det femte året och den andra partiledaren sedan de senaste framgångsdagarna. Den tidigare regeringsalliansen är borta med vinden och partiet har svårt att hävda sig i opinionen. Många undrar hur det ska gå?
För ett par veckor sedan deltog jag på ett välbesökt seminarium på Ax:son Johnson-stiftelsens Engelsbergs bruk; djupt inne i de västmanländska skogarna. Ämnet för dagen var Moderaterna. Under ledning av chefredaktören på Axess Magasin PJ Anders Linder framträdde statsvetare, tänkare och tyckare med sina bilder av den moderata historien och framtiden.
Någon entydig och klar bild av Moderaterna framträdde naturligtvis inte. Oomkullrunkelig tydlighet är ett privilegium för mycket små och därmed majoritetsavstötande partier, grupper och människor. Partier med större ambitioner behöver lära sig att leva med otydligheten. Här har Moderaterna ett problem. Självbilden hos många i partiet tycks vara en strävan efter tydlighet och renhet i politik och ideologi. Detta till trots av att M: s i särklass största framgångar under Fredrik Reinfeldt gick hand i hand med otydligheten. Ett ännu tydligare exempel på vad som är framgångsfaktorn i svensk politik är Socialdemokraterna. Under sina många regeringsdecennier förenade S inom sig både höger och vänster och kunde samla runt 45 procent av väljarna; med väldigt skiftande uppfattningar om saker och ting. Nu är partikonkurrensen helt annorlunda. S börjar nu förlika sig med ett 20-25 procentsläge och närmar sig små höger- och vänsterpartier för att om möjligt bilda en hållbar koalition framöver.
Moderaterna behöver göra en liknande resa. På den tydliga högerkanten drar KD till sig ett växande intresse. Där finns inga stora vinster för M; om man nu inte vill satsa på att krossa KD. På sin egen kant finns ett starkt SD. Inte heller där finns särskilt mycket att vinna för M. Moderaternas chans är nog att vara det "regeringskompetenta samarbetspartiet" på den borgerliga kanten. Det är en svår roll. Men de andra rollerna är redan upptagna.