Regeringen med stödpartier ska nu snabbutreda hur det lagligen ska gå till att förbjuda nystarter av fristående skolor med konfessionell inriktning. Det är en ängslig och usel politik. Jag hoppas verkligen att riksdagen samlar ihop sig och sätter stopp för de här dumheterna. Smusslandet och smygandet från högsta politiska nivå är samhällsskadligt.
Staten ska inte smyga i busken utan istället tala klarspråk om de problem som finns.
Regeringen har ett stort behov av att signalera handlingskraft gentemot misslyckad integration, terrorrekryteringar och hedersvåldskulturer. Vilket naturligtvis är berömvärt i sig. Det ängsliga och usla är att låtsas som att slå till mot den lilla gruppen konfessionella skolor - cirka 60 kristna och 10 muslimska och 1 judisk - är något som kommer att förbättra situationen. Det politikerna är ute efter är att sätta stopp för muslimska skolor eftersom dessa skolor enligt det mediedrivna medvetandet bidrar till segregation, utanförskap och hatreligiös indoktrinering. Men att direkt peka ut muslimska skolor vågar man inte. Denna rädsla är också rationell.
Mer att läsa: Sverige är farligare än Danmark.
I verkliga livet är många av de här skolorna nämligen mycket framgångsrika och integrationsdrivande medan andra säkerligen har brister av varierande slag.
Staten förfogar dock redan över de instrument och lagar som behövs för att se till att den som ges tillstånd att starta en skola verkligen har de kompetenser som krävs och för att se till att de skolor som fått tillstånd håller sig inom tillståndets ramar.
Botkyrka kommun driver ett drygt 20-tal grundskolor. En av dessa skolor - Storvretsskolan - har under lång tid misskötts av huvudmannen. Skolan övertogs i januari i år av den statliga Skolinspektionen. Så agerar en vuxen stat. Man slår till mot problemen; inte mot en passande bild av problemen. Man tar över problemskolan. Man förbjuder inte Botkyrka kommun att driva skolor. Exakt så ska staten agera mot alla skolor och huvudmän; kommunala eller muslimska. Barnens rätt till kunskap och bra livschanser och samhällsvälståndets behov av utbildade och bildade medborgare ska komma före ängsliga politikers signallusta.