Som vore de ryska påhitt

Tidigare i veckan hade jag förmånen att samtala med Juno Blom som är partisekreterare för Liberalerna.

Hon är en fascinerande person på många sätt. De åtta månader som har gått sedan hon utsågs till partisekreterare har gjort henne något mer strukturerad och formfast och därmed mer vassare politiskt.

Hon kommer från en tillvaro som statlig utredare när det gäller hedersrelaterat våld. Medan det som utredare är närmast en yrkesplikt att vända och vrida på allting så är det som politiker en nödvändighet att utan för mycket hummelihum komma fram till en begriplig ståndpunkt. Det är i korsvägen mellan de där två världarna som Juno Blom befinner sig. Hon är tydligare i sin riktning nu. Men Juno Blom kommer sannolikt och förhoppningsvis aldrig att bli en floskelstinn onelinersskjutande politiker.  När hon säger att "jag steg in i politiken för att jag vill förändra" så är det lika äkta som det känns. Det är på sista raden just den känslan som ska och kan bära ut budskap på ett lyssningsbart sätt.

Mer att läsa: Se upp för riksdagens vildhjärnor.

Juno Blom talade om betydelsen av att vara hoppfull och om hur avgörande det är - för oss alla men inte minst för unga människor - att känna egna och andras positiva förväntningar på att det kommer att gå bra. Jag håller helt med henne om detta. Det går dock en fin och kanske svårupptäckt gräns mellan förväntningar och fjantoptimism. 

Lyssna på samtalet mellan Juno Blom och Widar här.

En förebild för mig är en förman jag hade som pojk på grov- och utearbetaravdelningen på Munksjö massafabrik i Olshammar. Jag fyllde 18 och på förmiddagen hade jag fått ledigt för att köra upp för körkort. På eftermiddagen satt jag i min truck och flyttade massabalar som vanligt. Förmannen Arvidsson knackade på truckrutan med sin pipa. Jag öppnade dörren. "Gick det bra med kortet?" frågade han. "Ja", svarade jag. "Tänkte väl det", sa Arvidsson och gick vidare. 

Hans sparsamt uttryckta höga tankar om mig gick rakt in i hjärtat och de sitter kvar där än. Det är ju sådana upplevelser man önskar att alla får bära med sig under livsresan. Det är bra att ge beröm när det är befogat. Minst lika viktigt är att påpeka problem när det är befogat. Annars riskerar allt att bli en soppa av fjantoptimism. Typ det offentliga chefsofoget att tala om allvarliga problem som vore de "utmaningar". Med sådan optimism växer klyftan mellan människor och makthavare. Problemen som folk ser viftas bort som vore de fake news från Ryssland eller en del av en SD-agenda. Sådant bygger inte tillit. Det kan nog emellertid Juno Blom göra. Bygga tillit alltså. Hon vet gränsen mellan flum och liberalism.

 

 

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa