Det är inte ett bra resultat. 22 procent är till exempel 22 procentenheter sämre än vad S fick i riksdagsvalet 1988; för snart 32 år sedan. 22 procent är också sex procentenheter sämre än vad partiet erövrade i riksdagsvalet 2018; för snart två år sedan. Socialdemokratin har kort sagt sett bättre dagar.
Anders Lindberg är politisk chefredaktör på Aftonbladet och har en bakgrund som förtroendevald och tjänsteman i olika roller och uppdrag inom socialdemokratin. Han har bland annat tjänstgjort på partistyrelsen, på riksdagsgruppen och i regeringskansliet. Anders Lindberg är en framstående och tongivande socialdemokratisk opinionsbildare. Genom sin närhet till partiledningen är han en god uttolkare av och signalist för socialdemokratin. Han har därför klippkort till SVT och SR där han syns och hörs nästan lika ofta som vänstermannen Göran Greider.
Anders Lindberg kommenterade resultatet i DN-Ipsos på ett mycket intressant sätt. På twitter (26/2) la han ut dessa rader: "I dag hamnar S på 22 procent. Är det ok att ifrågasätta S-ledningens strategi att prata om invandring nu? Och öppna stora plånboken till välfärden. Eller ska vi vänta till 19 procent?"
Lindbergs ord fick mig att tänka på psykoanalytikern Sigmund Freud och hans vurm för det omedvetnas betydelse för vad vi utstrålar och signalerar till våra medmänniskor. Freud lär oss att lyssna på det omedvetna; försöka få fatt i vad vi verkligen känner i det vi säger.
Anders Lindbergs i och för sig vardagliga demagogi på twitter har ett omedvetet budskap som jag faktiskt tror kan vara en del av förklaringen till varför allt färre svenskar tycks uppskatta oss socialdemokrater. Det Lindberg säger utan att tänka på det är nämligen att partiet borde "öppna den stora plånboken" för att bättre på procenten. Den "stora plånbok" som avses är svenska folkets skattepengar; det är ju de pengar som staten har. Frågan är varför skattebetalarna skulle vilja lägga en massa pengar på att förbättra S opinionssiffror?
Lindbergs freudianska felsägning andas de fornstora dar då partiet och staten mer eller mindre var samma sak. Men den tiden har flugit och farit för länge sedan. Nu är en tid där S behöver lära sig att umgås jämlikt och respektfullt med såväl avtalspartners som medborgare. Nu är en tid där det inte passar sig med vare sig medvetna eller omedvetna antydningar om att S har rätt att använda folks surt förvärvade skattepengar för att bättra på procenten.