Linda H Staaf är chef på polisens underrättelseenhet. Hon ser "positiva trender" i utvecklingen när det gäller den särskilt samhällsfarliga kriminalitetens geografi. Det framkom på måndagen när hon tillsammans med chefen för polisens Nationella operativa avdelning (NOA) Mats Löfving och Botkyrkapolisens lokalområdeschef Erik Åkerlund presenterade polisens tredje rapport om "Särskilt utsatta - utsatta - och riskområden."
Botkyrka kan sägas vara undantaget som bekräftar regeln om "positiva trender".
Kommunen med drygt 90 000 innevånare, hade med tre stadsdelar redan på 2017 års lista över "särskilt utsatta områden", vilket är polisens beteckning för områden där kriminaliteten enligt Linda H Staaf har en mycket "djup förankring i lokalsamhället". På 2019 års lista begåvas nu Botkyrka med ett nytt "utsatt område" när Storvreten/Tumba tar sig in i den totalt cirka 60 områden stora gruppen av allvarliga problemplatser i Sverige.
Botkyrka och Botkyrkas södra granne Södertälje dominerar dessutom den krets av 8 områden där polisen bedömer att utvecklingen har blivit värre och sämre sedan 2017. Den mest allvarliga kriminalitetens mittpunkt är således belägen några mil söder om Stockholm.
Den positiva trenden i polisens rapport bygger dels på att två områden - varav det ena är Hageby i Norrköping - har tagits bort från listan över "utsatta områden" och dels på att polisen bedömer att utvecklingen går åt rätt håll i ytterligare 16 områden.
Linda H Staaf och hennes kollegor gav exempel på den positiva utvecklingen.
"På flera platser har vi lyckats trycka tillbaka kriminaliteten på ett kännbart sätt. Det innebär att andra myndigheter och aktörer från kommuner och organisationer får lättare att gå in och agera", sa underrättelsechefen. Hon betonade också att polisen och kriminalvården bara kan sätta de "yttre gränserna". Att "fostra närstående" är däremot en uppgift för varje vårdnadshavare, sa Linda H Staaf med en självklar pondus i rösten.
Listorna över problemområden är viktiga. Inåt utgör arbetet med listorna viktiga styrdokument för polisens långsiktiga planering. Utåt bidrar listorna förtjänstfullt till större medborgerlig varseblivning om allvarliga samhällsproblem. Det är alldeles utmärkt bra att polisen står på sig gentemot den lobby som av verklighetsblyga och kränktkulturella skäl vill hindra polisen från att "peka ut" orter.
Det är faktiskt en väsentlig del av problemlösningen att det offentliga Sverige talar om saker och ting som de är; både när det går dåligt och när det går bättre. Polisen är ett föredöme.