Ett revirmarkerande par tassade förra året i Långbogens vargrevir tillsammans och glädjande nog fick dessa föräldradjur minst två tikvalpar detta år. Föräldrahanens ursprung är från Örebros vargrevir Rombo 2 och föräldratikens ursprung är från Norge från reviret Julussa 9. Äntligen tassar det nu en familjegrupp i Östergötlands skogar och berikar länets mångfald, men nu höjs röster från LRF om att länsstyrelsen på eget initiativ ska ta beslut om skyddsjakt.
Myndigheterna vill att vargarna ska sprida sig i landet och då måste de även få etablera sig i Östergötland. Men då tre olika angrepp på tamboskap har skett höjs nu röster från LRF där de begär att länsstyrelsen på eget initiativ ska ta beslut om skyddsjakt.
Östergötlands länsstyrelse misstänker att angreppen på tamboskapen orsakats av Långbogens vargrevir, men endast vid ett tillfälle är det bevisligen föräldrahanen som varit framme och det var vid första angreppet i maj. Ingen av dessa gårdar hade rovdjursavvisande stängsel. Det kan inte vara rimligt att Östergötlands länsstyrelse ska ta beslut om skyddsjakt utifrån dessa tre olika angreppen för att LRF vill det. Gårdarna bör först vidta förebyggande åtgärder. Bönderna bör troligen även stalla in sina djur för vintern så riskerna minimeras även av det.
Det vore oetiskt att bevilja skyddsjakt då man då skjuter på första bästa som syns till. Det kan vara hund som orsakat två av angreppen och en oskyldig varg kan få plikta med sitt liv. Det kan också vara en varg som är på vandring som orsakat två av angreppen som sen har tassat vidare i sitt sök på partner eller revir. Risken finns även att ett av föräldradjuren skjuts och då får överlevande föräldradjur svårt att ta hand om sina valpar då vintern snart är här. Låt vargarna få leva även i Östergötlands vackra skogar!