Skatter är sällan något som vållar stormar i den svenska politiken. Vilket på ett sätt är lite förvånande. Svenskarna tillhör de folk som betalar högst skatter i världen vilket borde kunna ge underlag för hårda politiska skattestrider; underbyggda av medborgerlig mobilisering. Med några få undantag så är det emellertid ovanligt med betydande skattepolitiska fejder. Vilket sannolikt beror på att det "allmänna folkmedvetandet" i Sverige säger oss att de höga skatterna växlas ut i ett omfattande och generöst välfärdssystem.

De skattestrider vi upplevt på senare tid har i linje med detta "folkmedvetande" således oftast satt skattesänkare på de anklagades bänk. Så var det med jobbskatteavdraget och så är det med värnskatten. Kampanjen för avskaffad fastighetsskatt för privatpersoner var ett undantag. Här fanns ett moraliskt anslag som inte var möjligt att avväpna med sedvanliga argument om skattebasens effektivitet som leverantör av intäkter till staten. De direkta svenska fastighetsskatterna ligger därför i bottenskiktet när de jämförs med liknande skatter i liknande länder.

Detta och mycket annat framkommer i  den färska rapporten "Svenska skatter i internationell jämförelse" som Konjunkturinstitutet tagit fram i samarbete med studieförbundet SNS. Rapporten är ett underlag för SNS forskningsprojekt "Skatter i en globaliserad värld".

Att regeringsblockets partier S, C, MP och L har avtalat om att genomföra en skattereform gör självklart inte inspelet från SNS mindre intressant. 

Rapporten från Konjunkturinstitutet/SNS ger vissa ledtrådar för hugade reformatorer. Viktigast är nog påpekandet om den långsiktiga stabiliteten i dagens system.  Det finns inga sakligt starka argument för vilda omgörningar. Sverige sticker förvisso ut på några områden. Skatterna på arbete - särskilt på lägre inkomster - är ungefär fem procentenheter högre i Sverige än i jämförbara länder. De indirekta skatterna - arbetsgivaravgifter som utan koppling till socialförsäkringar går rakt in i statskassan - är särskilt utstickande. De låga egendomsskatterna - fastigheter, förmögenheter, arv - sticker ut åt andra hållet. En tredje viktig ledtråd är insikten om bräckligheten i punktskatter/skatteväxlingar på varor och beteenden som staten vill ska minska i omfattning. Att kombinera höga marginalskatter med en rak och relativt låg kapitalbeskattning är heller ingen höjdare för staten. Sverige har nog inte råd att sticka ut på det sätt som staten gör. Skatter som sticker ut för mycket har nämligen en tendens att sticka iväg.