Widar Richard Jomshof är partisekreterare för Sverigedemokraterna. Nyligen frågade sig Jomshof hur länge "dårarna ska få hålla på?" (Twitter 29 juli) Regeringsblocket ska nog vara tacksamma för att det stora oppositionspartiets partisekreterare väljer att dunka på med marginaliserad utanförskapsprosa i invandringsrelaterade sammanhang. Andelen i väljarkåren som tycker att "dårar" är ett lämpligt och attraktivt sätt att beskriva politiska meningsmotståndare är ännu ganska låg. Men inget kan tas för säkert.

De "dårar" som Jomshof avser är "socialister och liberaler" som "ljuger" om att de har kontroll på invandringen till Sverige. Bakgrunden är Migrationsverkets senaste prognos (29 juli) som i media närmast samfällt har beskrivits som att "något färre" asylsökanden väntas till Sverige. Vilket är en sanning med stor modifikation. I prognosen - som gäller för perioden 2019-2022 - ligger Migrationsverket kvar med intervallet 16 000 - 28 000 asylsökanden per år. När det gäller anhöriginvandring räknar verket med några tusen fler ansökningar per år än i tidigare prognoser. Allt som allt räknar Migrationsverket med att lite drygt 300 000 ansökningar om uppehållstillstånd från asylsökanden och deras anhöriga under åren 2019-2022.

Utan att ha lusläst all statistik så har jag svårt att tänka mig att det finns särskilt många fyraårsperioder bakåt i tiden som bjuder på fler ansökningar än denna period. Den samfällda nyhetsvinkeln "något färre" är kort sagt inte särskilt rättvisande. När rimliga fakta och uppenbara omständigheter trängs ut i tassemarkspressen - som gärna vinklar med "dårar" - så har det offentliga Sverige ett växande trovärdighetsproblem.

I det verkliga Sverige växer också ojämlikhetens klyftor. En stor del av de många utomeuropeiska invandrarna har på grund av språk - utbildnings - och färdighetsbrister hamnat i relativ fattigdom långt och länge borta från arbetsmarknad, egenförsörjning och skatteinbetalningar. Detta är ett övergående problem; förutsatt att tillförseln av nyanlända till utanförskapet hålls nere.

Sverige behöver en öppnare och sakligare debatt om invandringens konsekvenser. Den tidigare utrikesministern och diplomaten Jan Eliasson (S) har uttryckt saken (DN 21 juli) som att invandringen vare sig ska "demoniseras eller skönmålas." Vilket är helt rätt. Dåraktig politik bör alltid undvikas.