För att personligen orka ta sig igenom ett verkligt omtag i livet krävs inte så sällan att nöden så att säga grinar en rakt i ansiktet och att längtan efter något bättre är så stark att man förmår att mobilisera beslutsamhet nog för att ta sig igenom förnekelsens och bortförklaringarnas farliga sankmarker.
När politiska makthavare försöker förneka/bortförklara/relativisera allvarliga samhällsproblem så kan de negativa konsekvenserna bli allvarliga och långvariga. Statsråd och statsrådsnära experter och myndighetspersoner som till exempel ägnar sig åt att försöka bagatellisera skjutvapenvåldet i Sverige har med stor säkerhet bidragit mycket starkt till de stora förlusterna av medborgerligt förtroende som drabbat politikens partier och ledare de senaste åren.
Av utrymmesskäl håller jag mig här till endast en källa för fem enkla fakta: Dagens Nyheters Fakta i frågan: Blir det vanligare med skjutningar? (2/10 2019)
(1). Det dödliga skjutvapenvåldet har ökat i Sverige sedan 2006. Det har inte varit uppe på så höga nivåer någon gång tidigare under de tre senaste decennierna. (2). I gruppen män, 20–29 år, ökade dödsskjutningarna med mer än 200 procent mellan 2014 och 2018. (3). Antalet personer som skadades i skottlossningar mer än fördubblades mellan åren 2008 och 2018.
Punkterna ovan visar på en dramatisk utveckling av kriminaliteten i Sverige. Vi har aldrig i modern tid sett något liknande. Förnekelsen av detta - bland annat med hänvisning till att det under vissa år på 1990-talet mördades fler människor än idag - har skapat misstro och tveksamhet hos breda lager av befolkningen.
Att det under tidigare år har varit vanligare med (kniv)mord i nära relationer och i fyllebråk har ju faktiskt inte ett dugg med skjutvapenvåldet att göra. Det problem som nu ligger överst i medborgarnas politiska varseblivning handlar om en helt ny kader av skjutande och sprängande kriminella unga män som skrämmer vanligt folk, som sliter ut poliser och som gäckar rättsstaten. Och som vi måste få stopp på.
Försöken att istället få folk att tala om knivmord på 1990-talet faller med all rätt platt till marken. Erkänn problemen som de är istället. Få inte SD-frossa av fakta som att (4) 76 procent av de misstänkta gärningsmännen är utrikesfödda eller inrikesfödda med minst en utrikesfödd förälder eller av att av de misstänkta utrikesfödda gärningsmännen har (5) 89 procent invandrat till Sverige före 2010.
Ta tag i tillvaron sådan den är och sådan den ser ut. Även om det svider så är det alltid det bästa.