Det sammanhållande maktblocket i tysk politik – Angela Merkels kristdemokratiska CDU – visar tecken på att rämna. 

I Sverige är läget trots allt lite bättre. Socialdemokraterna har inte rasat ihop som vad det tyska systerpartiet har gjort. Moderaterna ligger på sekelgenomsnittliga valresultat/opinionssiffror. Nykomlingen i riksdagen Sverigedemokraterna håller på att pragmatiseras in i den vanliga politiken på ett typiskt svenskt sätt. I det stora och för oss alla viktiga Tyskland känns saker och ting i nuläget dock mer skakiga.

Högernationalistiska AfD blev näst största parti med 23 procent av rösterna i lokalvalet i Thüringen 6 februari. Störst parti blev avläggaren till det forna kommunistpartiet i Östtyskland Die Linke. När delstatsparlamentet samlades för att välja en ordförande/ministerpresident från Die Linke gick allt dock inte som vanligt. 

När rösterna räknats visade det sig nämligen att kandidaten från det lilla liberala partiet blivit vald till ministerpresident. AfD hade frångått sedvanan att rösta på sin egen kandidat för att istället rösta på den person som stöddes av liberalerna och av det större kristdemokratiska partiet CDU. För första gången någonsin blev AfD därmed kungamakare. Kalabaliken som utbröt tvingade den liberala ministerpresidenten att avgå efter 24 timmar.

Ett ordkrig har utbrutit mellan regeringen i Berlin och CDU-partisterna i Thüringen.  

Synen på samarbete eller inte samarbete med AfD skär genom partiledning och medlemskader. Partiledaren och Merkels tilltänkta efterträdare 2021 har avgått och CDU riskerar nu att rasa ner i samma riktning som sin socialdemokratiska regeringskollega SDP. 

Partier med stora inre problem blir lätt just alltför inåtvända; politiken anpassas för att lösa interna problem och opinioner istället för att anpassas till vad landet och dess medborgare behöver.

Sådana tendenser finns givetvis alltid i all politik. Men doserna bör vara små.

I Sverige är det framförallt Socialdemokraterna som får se upp just nu. Spänningar och låsningar mellan vänster och höger kan tvinga fram ett okontrollerat partiledarval som kan vara början på ett ras á la Tyskland. 

Moderaterna tycks å sin sida ha klarat av sina interna beröringsångestattacker visavi SD och förefaller inte vara nära att traska patrull efter CDU.

SD kan nog lockas av AfD: s chocker och kupper. Men SD har redan varit där och gjort det. Ett återfall i ”Give them hell” beteenden skulle vara förödande för partiet.