Debatt Strejka är bakvänt. Så lyder rubriken till Folkbladets ledare 28/9, dagen efter att miljontals människor världen över och hundratals i Norrköping strejkat för klimatet.

Bättre än att strejka är, för att använda några av Widar Anderssons uttryck i ledaren, att ”plugga”, ”forska”, ”jobba” och ”skruva”. Som om man kunde välja mellan antingen tekniska lösningar eller strejka för att få politikerna att agera för att behålla vår planet beboelig. Det är nog tyvärr så att bådadera är nödvändiga. Men för Widar Andersson är ”Ingenjörer i detta sammanhang – likt så ofta – att likna vid Guds gåva till mänskligheten”. Det är väl ändå att ta i.

Ser man lite krasst på det hela måste man nog konstatera att i evolutionens lotteri har arten Homo sapiens dragit en nitlott. Ingen annan art har hittills lyckats med att förstöra sina och miljontals medarters förutsättningar för fortlevnad så snabbt. Och det till största delen tack vare sin ingenjörsanda.

Widar Andersson verkar oroa sig mer för en framtida elbrist än för dagens koldioxidutsläpp. Han lyfter IVA:s forskning i framtida elförsörjningsprojekt som ett föredömligt jobbande istället för strejkande. Men med en tillvaro ständigt drabbad av naturkatastrofer (torka, bränder, översvämningar, orkaner) lär elproduktionen komma till korta.

Låt ingenjörerna och teknikerna jobba med sina projekt och hoppas att de hinner stoppa uppvärmningen av vår jord innan den överskrider gränsen för vår överlevnad. Men låt oss också strejka för att påverka politikerna att i tid vilja och våga stoppa de 70 procent av koldioxidutsläppen som de 100 värsta globala företagen står för.

Enligt forskarna har vi redan tillräckligt med kunskap och tekniska lösningar för att klara 1,5–2 gradersgränsen för uppvärmningen. Den gräns som ger oss en liten chans att klara en dräglig tillvaro för mänskligt liv på vår jord. Men det är viljan, insikten och modet hos politiker och globala storföretagsägare som saknas.