Men det måste vara lite som att på börja en utbildning och inte veta om den leder fram till legitimerad begravningsentreprenör – eller barnmorska.

Du har kallats till detta jobb därför att etablissemanget i organisationen misslyckats. Då brukar det vara intressant med någon karismatisk utböling som kan paketera om partiets budskap. Gammalt vin i nya läglar.

Som när Fredrik Reinfeldt kom att symbolisera ”de nya moderaterna”:

De hade, och har alltjämt, samma prio 1 i sin politiska gärning – nämligen att sänka skatterna. Innan Reinfeldt sade de ungefär så här: Sänk skatten så får fler jobb! Men han vände på kuttingen:

Fler får jobb (om vi sänker skatten).

Men detta kan knappast vara den lösning som du kan praktisera.

Det lediga jobb som finns i partiledarsfären är ”den vuxne I rummet”.

Det kan lyckas om du kan ställa dig ovanför käbbel och gläfs - och vädja till folks docent- och auktoritetstro.

Ditt uppdrag är att fullfölja liberalernas profil som mittenpartiextremister. Att vara vettiga, de som alltid rationellt väger samman olika alternativ till en rimlig kompromiss, men som för att inte helt försvinna in i tapeten kompletterar detta med något annorlunda, något mer eller mindre vettlöst, typ ”gå med i Nato”.

Som en mellanmjölk lätt spetsad med apotekarsprit.

Ett råd på vägen är också att lära dig av Håkan Juholts öde.

Han blev tillsatt i protest mot en misslyckad partiledning.

Där har ni vissa likheter.

Men hans problem var inte, som ibland hävdas, att han motarbetades partiapparaten, utan att han dels inte lyssnade på goda råd, dels inte förankrade sina politiska förslag.

Och när han sedan började ljuga sig ur sina misstag – samt inte uppvisade förmåga att förbättra sitt agerande - så var också hans öde beseglat.

Således. Det du ska göra är att bli vald, var den vuxne I rummet, hitta någon profilfråga, lyssna på alla goda råd, samt förankra.

Då kan det här gå riktigt bra.

Och går det åt pipsvängen kan ingen säga att det bara var ditt fel.