Pojkar som har förfärligt bråttom att dö

En 18-åring sköts tidigare i veckan ihjäl på öppen gata i Hjulsta i Stockholms utkanter.

En begravning av en av alla pojkar som mördats på en alla gator i Sverige under det senaste åren.

En begravning av en av alla pojkar som mördats på en alla gator i Sverige under det senaste åren.

Foto: Johan Nilsson/TT

Krönika2020-03-19 07:49
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förra veckan var det en 16-årig pojke som mördades på samma sätt i Länsmansgården i Göteborgs utkanter. Somliga har verkligen förfärligt bråttom att dö i Sverige; så tänker jag. Ett Sverige som samtidigt gör allt vad som går och allt man förstår för att mycket gamla och mycket sjuka människor inte ska dö.

Det är verkligen helt olika världar. Vilket i och för sig inte är så konstigt. Verkligheten består i verkligheten av många olika verkligheter med en rad olika livsstilar, hackordningar och rationaliteter. 

Virus och bakterier är inte att leka med. Det är heller inte pojkar som gärna mördar och som villigt utsätter sig för risken att mördas.

Båda företeelserna har samhällsförändrande dimensioner. Det kan vi alla se med öppna ögon. Ansvariga myndigheter och politiker tar i och kommer att ta i allt vad de kan för att kunna påverka smittspridningen av virus på ett sådant sätt att den går att hantera i ett normalt fungerade demokratiskt välfärdssamhälle. 

De mördande och mördade pojkarna utmanar också det normalt fungerande välfärdssamhället. Dels slukar de polisresurser, dels förtrycker de en mängd barn, ungdomar och vuxna i sin närhet. Dels skapar de oro och rädsla i vida kretsar och dels – och framförallt – så lyckas de med att få de allra flesta av oss att tänka alltför endimensionellt och kunskapsfattigt. När man inte vet vad man ska göra så har signalpolitik den bästa grogrunden. Det har vi sett när det gäller det nya Coronaviruset Covid-19. Drastiska signalbesked på temat stäng, stänga, stängt har dominerat i vår omvärld.  

När det gäller de mördade och mördande pojkarna så dominerar signalbesked om straff, lås och bom hela det offentliga tänket. Men i praktiken är det tämligen verkningslöst. Det är nämligen så få som åker fast. Långt fler har mördats än vad som skakar galler för att ha mördat. 

De mördade och mördande pojkarna skulle behöva sin egen expertmyndighet som ger sina bästa tänkbara rekommendationer till vad som bör göras för att i grunden komma tillrätta med problemet. När viruset har lagt sig behöver vi på allvar ta itu med de här pojkarna som har så bråttom att dö. 

På samma sätt som att stänga säkerligen är en viktig del i kampen mot viruset så är givetvis poliser och straff en viktig del av att ta itu med pojkarna. Så är det. Samtidigt är det så att folks uppväxtvillkor också har väldigt mycket med både virus och mord att skaffa. 

Karta: Hjulsta