Politiska ytterligheter älskar att framställa sig som vore de på ljusårs avstånd från varandra. Ytterlighetens livsframkallande fotosyntes är konflikten med andra ytterligheter. Malin Ullgren är kulturskribent på Dagens Nyheter. Nyligen ondgjorde hon sig över den "borgerliga impulsen att jämställa Sverigedemokraternas högerextremism med Vänsterpartiet? (--) Vänsterpartiets demokratiska socialism är sannerligen en annan ideologi. Framför allt så annan att två partier knappast kan stå längre ifrån varandra än just dessa."
Malin Ullgrens text vibrerar av längtan efter att göra helt klart för alla att hon och Vänsterpartiet befinner sig så långt borta från "fascism och nazism" som det bara är möjligt. Vilket de naturligtvis gör. Vänsterpartiet och Malin Ullgren har inget med sådana ismer att skaffa. Det möjligen besvärande är att även SD-ledaren Jimmie Åkessons band till dylika folkmordsideologier är av ungefär samma närmast obefintliga art som vad V: s partiledare Jonas Sjöstedt kan göras ansvarig för Sovjetkommunismens massmord och förtryck.
Likheterna mellan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet formas däremot av deras ideologiska ytterlighetshemvister som sådana.
Mer att läsa: En rynka i Åkessons panna.
Den politiska kartan består inte av en utsträckt linje där det socialistiska Vänsterpartiet befinner sig längst bort från "högerpartiet" Sverigedemokraterna. Att rita in partierna i en politisk cirkel är betydligt mer träffsäkert och verklighetsnära. Sannolikt är det så att de båda partiernas kärnaktiva - betydligt mer än andra mer "sekulära" partier som S och M och C - ännu lever i hyfsat nära samklang och påverkan från sina grundismer rasism respektive kommunism. Ism-troende har en tendens att likrikta människor; oberoende av vad det är för slags ismer som man bekänner sig till i respektive läger.
Mer att läsa: Bättre så här Löfven.
Att V och SD till exempel förenas i viljan att lämna EU och i sina starka aversioner mot Nato är ingen slump. Det har med grundinskolningen att göra. Det är heller inga tillfälligheter att V och SD nu i budgettider har så många miljarder att sprätta iväg hit och dit. Båda har nämligen outsinliga och ism-styrda finansieringskällor i form av "rika och företag" å den ena sidan och av "invandrarna" å den andra sidan.
Vänsterpartiet firar 2017 sitt 100 - årsjubileum som det enda av dagens riksdagspartier - tillsammans med SD - som aldrig varit i närheten av att ta regeringsansvar. Också den berättelsen säger något om ytterlighetstillvaron.