När utbildningsminister Jan Björklund tillsatte Friskolekommittén var förhoppningen att få till en bred överenskommelse mellan Allianspartierna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Det är ännu för tidigt att lägga in kommittén i de grusade förhoppningarnas arkiv. Men läget är minst sagt kärvt.
Problemen finns i huvudsak på Allianssidan. Dels ställde Jan Björklund till problem när han i början av april helt i onödan dömde ut S-kongressens beslut om att kommunerna ska ha ett "avgörande inflytande" på friskoleetableringar. Björklund gick ut stenhårt och förklarade att S krav på "veto" för kommunerna skulle göra det mycket svårt att få till en uppgörelse. Stämningen i kommittén förbättrades inte nämnvärt efter det utspelet...
I det stora hela är dock FP, M, S och MP intresserade och beredda att göra upp. De flesta av S-kraven om sådant som bättre ekonomisk redovisning och tydligare kvalitetskrav kan tillgodoses. Eftersom det avgörande inflytandet inte är ett veto utan just ett avgörande inflytande så kan säkert också den punkten hanteras på ett vettigt sätt.
Låsningarna hos Centerpartiet och Kristdemokraterna tycks vara ett större problem. Även sådana - i mina ögon banala - saker som att medarbetarna i friskolor och i andra företag som utför uppdrag åt det offentliga ska ha ett liknande meddelarskydd som offentligt anställda; stöter på patrull hos C och KD.
Eftersom Alliansen inte vill uppträda oenigt och eftersom S och MP inte vill hamna på olika sidor så kan halsstarrigheten hos C och KD stjälpa hela lasset. Vilket vore högst beklagligt.
Jag har mer eller mindre aktivt följt friskoleutvecklingen under de senaste 20 åren. Som nestorn Assar Lindbeck påpekade i en intervju i tidskriften NEO nyligen så har delar av processen kännetecknats av mer "entusiasm" än kompetens från lagstiftarnas sida. Att de allra flesta fristående skolor håller hög kvalitet och skapar individ- och samhällsnytta får inte överskugga att det finns problem som behöver åtgärdas av ansvarsfulla politiska partier.
Kraven på skolägare behöver skärpas. Med inspiration från statens krav på mer kapitaliserade och kredtiförluststabila banker anser jag att utbildningsföretag bör vara så pass stadda vid kassa att de kan garantera att en nedläggning inte drabbar de elever som finns på skolan. Det ska ligga på skolans ansvar att antingen låta innevarande elever gå klart eller att inte stänga skolan förrän varje elev hjälpts vidare till en annan skola.
Rätten att starta en skola behöver balanseras av rättssäkra uttryck för samhällets behov av nya skolor av olika slag och i olika geografier. Hur detta ska genomföras på bästa sätt kan diskuteras. Kommunerna har ansvaret för skolverksamhet och budget och bör ha ett avgörande inflytande. Föräldrar och ungdomar som efterfrågar nya och bättre skolor har ett självklart inflytande på kommunens beslutsfattare. Staten har helhetsansvaret för skolornas resultat och bör ha det slutliga avgörandet.
Sverige behöver ett uppfräschat regelverk för friskolor. Jag hoppas att Friskolekommittén inte smiter från ansvaret.