Exportkontrollrådet är en av institutioner som omger den svenska vapenexporten. Rådets uppdrag är att förstärka den parlamentariska kontrollen över vapenexporten.Tolv politiker från samtliga riksdagspartier sitter i rådet. Alla försäljningsärenden föredras för politikerna. Inga beslut fattas. Allt är belagt med högsta sekretess.
Lennart Rohdin är landstingspolitiker från Stockholm och ledamot i Exportkontrollrådet för Folkpartiet. I en intervju med Ekot i går klagar Rohdin över sekretessen. På det sätt som Rohdin framställer saken är hans klagan begriplig. Han uppfattar det som så att all information stannar hos honom. Vilket milt uttryckt begränsar den parlamentariska kontrollen. Rohdin är inte ens riksdagsledamot. Med sin plats i Exportkontrollrådet förstärker han således endast Lennart Rohdins kontroll över vapenexporten. Vilket ju inte riktigt var meningen med rådet. Torbjörn Björlund är riksdagsledamot för Vänsterpartiet i Norrköping. Även han är missnöjd med den sekretess som hindrar honom från att tala fritt om vad som sker i Exportkontrollrådet. På sin blogg på nt.se
skriver Björlund: ?att i svepande ordalag kritisera vapenexporten utåt låter sig göras men jag har munkavle när det gäller detaljer.?
Mellan raderna i Björlunds och Rohdins klagan läser jag in ett missnöje med att vara ett slags gisslan i vapenexportens infrastruktur. Genom sina riksdagsmandat har de två, ofta vapenexportkritiska partierna rätt till insyn i vapenaffärerna. Men de får inte använda sin insyn till något. Lars Johansson är riksdagsledamot för S i Göteborg. Johansson intervjuas av Ekot om hur han uppfattar sin roll i Exportkontrollrådet. Han har en mer avspänd syn på sekretessen.Johansson anser att det är upp till honom att avgöra vad och till vem han för vidare den sekretessbelagda informationen han får ta del av. ?Varje ledamot får använda sitt eget omdöme?, säger Johansson till Ekot. Så är det förstås. Parlamentarisk kontroll kräver ledamöter med omdöme.