Stat, frihet och resultat

26 februari 2011 03:00

Friskolorna riskerar att bli en black om foten för utbildningsminister Jan Björklund. Oseriösa skolägare har avslöjats i parti och minut den senaste månaden. Naturligtvis är det bra att fuskare och lycksökare avslöjas. Det allvarliga är att det tycks ha varit alldeles för lätt att få tillstånd att driva skolor. I tidningen Dagens Industri i går varnade Björklund för att det funnits en viss "naivitet" i den borgerliga sfären när det gäller friskolor.

Ledare
Inom kort ska Björklund tillsätta en parlamentarisk utredning som ska komma med förslag till hur friskolorna ska regleras framöver. Utredningens direktiv blir nog inte helt lätta att formulera. För att utredningen ska komma till stånd krävs att både Moderater och Socialdemokrater är överens med Björklund om utredningens uppdrag. Om partierna tillsätter kloka och sansade ledamöter i utredningen och om Björklund ger utredningen gott om tid så tror jag att chanserna är goda för ett blocköverskridande och vettigt resultat.

Friskolereformen från tidigt 1990-tal är i behov av en översyn. Översynen bör inte koncentreras på ängslig regleringsiver av skolornas friheter att tänka smart och nytt. Att t ex knyta fast skolor i det gamla samhällets strukturer för bibliotek, skolhälsovård och gymnastikhallar är kontraproduktivt. Björklunds utredning bör koppla ett större grepp på sakernas tillstånd.

Friskolorna har ändrat karaktär under de femton år de har funnits. I starten låg fokus mer på alternativ pedagogik, nedläggningshotade byskolor och profilerade utbildningslinjer. Nu är friskolorna en betydande del av det allmänna skolväsendet. I många större städer är fristående skolor snart lika vanliga som kommunala. Många skolor ingår i stabila koncerner som Academedia, Kunskapsskolan och Pysslingen. Dessa skolor håller generellt sätt hög kvalitet, har pedagogiskt utbildade medarbetare och förekommer ytterst sällan i skandalartiklar.

n n Att dessa koncerner redovisar ekonomiska överskott är störande för vissa. Överskotten betraktas som stöld av skattepengar. Resonemanget är svårbegripligt. Överskotten har uppkommit eftersom skolorna drivs effektivt och genomtänkt. Hade inte dessa skolor funnits så hade inga vinster uppkommit.

Den kommande utredningen bör dock inte huka i vinstfrågan. Överskotten i Friskolekoncerner och effektiviteten i många kommunala skolor med hög kvalitet visar att skiljelinjen i svensk skola går mellan hög- och lågproduktiva skolor. För att snabbt kunna höja kvaliteten inom hela skolväsendet krävs reformer som gynnar högproduktiva skolor medan lågproduktiva skolor avvecklas. Under rekordåren på 1950- och 60-talen skapade den "solidariska lönepolitiken" i LO:s regi ett starkt omvandlingstryck i den svenska industrin. Företag som inte förmådde betala löner enligt de centrala löneavtalen slogs ut. Kapital och arbete riktades i stället mot de högproduktiva företagen. Denna omvandling gjorde Sverige rikt och starkt. Något liknande behövs inom skolväsendet nu. Stabila och höga vinstnivåer pekar på att skattebetalarna betalar för mycket. Om ett stort antal skolor - varav många i Sverigetopp när det gäller elevernas resultat - kan drivas med överskott så borde även andra skolor kunna prestera bättre. Skolpengen borde kunna sänkas generellt. (Behovsprövade individuella ersättningar för elever med särskilda behov är förstås en annan sak.) Med en "solidarisk kunskapspolitik" skulle de högproduktiva skolorna bli draglok för ett starkare kunskapssamhälle.

n n Friskolornas snabba tillväxt ger också anledning att fundera på den kommunaliserade skolans framtid. Många kommuner har svårt att klara de dubbla uppdragen som skolägare och helhetsansvariga för all skolverksamhet i kommunen. Det är dags att på allvar börja diskutera ett statligt ansvar för alla skolor.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Widar Andersson