Ri(s)kabel återställare

Oppositionen har samlat ihop sig till ett gemensamt förslag om sjukförsäkringen. Efter utspelet på DN Debatt i går så vet vi vad de vill. Eller vet och vet; det är väl att ta i.

20 januari 2010 03:00

 

Vi vet färdriktningen och vi har fått kunskap om oppositionspartiernas attityd till sjukskrivningar. Attityden kan sammanfattas enkelt: Sjukskrivna människor är sjuka människor. Jag håller med. Men är allas sjukdomstillstånd så allvarliga att de inte går att förena med arbete?

 

Det finns en oroande återställartendens i oppositionens utspel. Känslan av en återgång till det gamla växer sig stark hos mig när jag läser oppositionsledarnas artikel. Det är ingen angenäm känsla.

 

 

 

Antalet sjukskrivna människor som får ersättning av Försäkringskassan sjunker dramatiskt. Vid årsskiftet var det ungefär 130 000 sjukskrivna personer som fick pengar från FK. Jämfört med året före, har de sjukskrivnas antal minskat med en femtedel.

 

Nedgången beror dels på en högre arbetslöshet. Sedan decennier tillbaka fungerar nämligen a-kassa och sjukförsäkring som kommunicerande kärl.

 

Dels har regeringens genomförda förändringar i sjukförsäkringen haft stor betydelse. Det nya är att det sedan 1 juli 2008 införts tydliga tidsgränser för prövning av de sjukskrivnas arbetsförmåga mot olika delar av arbetsmarknaden.

 

Tydliga och generella tidsgränser är nödvändiga i ett generöst och allmänt sjukförsäkringssystem. Den största fördelen är att tidsgränserna får de inte fullt så sjuka människorna att av egen kraft gå tillbaks till arbete. Det vore därför ett stort misstag att slopa alla tidsgränser.

 

 

Oppositionen vill att varje människas arbetsförmåga inte som nu ska prövas mot en "fiktiv" arbetsmarknad utan "mot en för individen verkligt existerande arbetsmarknad." Verkliga arbetsmarknader är förstås bättre än fiktiva arbetsmarknader. Frågan är vem som ska avgöra vad som är en verklig arbetsmarknad för den enskilde? Är yrkessjukskrivningen på väg tillbaks? Ska t ex en sjukskriven lärare i Norrköping med viss allmän arbetsförmåga kunna vara sjukskriven år ut och år in bara för att ett helt perfekt lärarjobb inte finns tillgängligt i Norrköping?

 

På ett annat och mycket viktigt område är oppositionen helt rätt ute. Generella utförsäkringar - "stupstocken" - av allvarligt sjuka människor är inte bara onödiga utan rent kontraproduktiva.

 

De som är kvar i försäkringen efter prövningar mot arbetsmarknaden både en och två gånger måste på goda grunder antas vara så pass sjuka att de inte kan jobba. De behöver inga kollektiva tidsgränser. De är i behov av individuellt anpassad vård för att om möjligt nå bot eller bästa möjliga lindring.
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!