Väljarna trivs i mitten

För inte så länge sedan var det gott om spretiga visioner i svensk inrikespolitik.

 

Centerpartiet visionerade om det decentraliserade och kärnkraftslösa samhället.

4 november 2009 03:00

 

Vänsterpartiet vurmade för det statliga och klasslösa samhället.

 

Miljöpartiet spann drömmar om det gröna och billösa samhället.

 

Moderaterna skrev program om det liberala och (nästan) statslösa samhället.

 

Kristdemokraterna missionerade om det kärnfamiljetäta och pornografilösa samhället.

 

Folkpartiet föreläste om det lärartäta och Storebrorlösa samhället. Socialdemokraterna var tämligen ensamma i det pragmatiska, löntagarvänliga och oftast valförlustlösa Mittens rike.
Nu är det mindre spretigt. Mer eller mindre alla partier flockas i mitten. Är detta ett problem; och vems är i så fall felet?

 

Dagens Nyheters ledarsida har sin analys klar. Under rubriken "Farlig visionslöshet" konstaterade tidningen (2/11) att: "Socialdemokraterna tar efter alliansen och anpassar sin retorik till mittenväljarna. Det finns en risk att bägge blocken i slutändan förlorar på trängseln i mitten."

 

 

Jag vill inte fastna i ett sandlådebråk om vem som tar efter vem. DN skriver kort sagt mot bättre vetande. Orsaken är uppenbar. Peter Wolodarski och hans team på ledarsidan skulle helst vilja se S i rollen som vänstervisionerande spöke i nästa års riksdagsval. De ytterst få gånger som Socialdemokraterna har balanserat på vänsteröknens gräns har det nämligen gått åt helsike för partiet.

 

 

Moderaterna har lång erfarenhet av samhällsfrånvänd visionspolitik. I val efter val ställde de upp som närmast ovalbara högerspöken. Väljarna avvisade deras samhällsmodell.

 

Men Moderaterna gav sig inte. Partiet hade rätt och väljarna hade fel. Först med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg fick M en ledning som insåg att väljarna vill bli lyssnade på; inte uppfostrade.

 

 

Nu har t o m Vänsterpartiet inlett en avprogrammeringsprocess. De ser sig inte längre som sanningens och folkets upplysta förtrupp. Visionerna om det totalt annorlunda samhället har tonats ned.

 

 

Jag har mycket svårt att uppfatta dessa förändringar som misslyckanden, eller som några uttryck för "farlig visionslöshet." Partiernas uppgift är att spegla medborgarnas uppfattningar och livsvillkor i dagens samhälle.

 

Sverige är ett fredligt välståndsland med relativt små sociala klyftor mellan folk och folk. Ett hyfsat stort antal medborgare drar sig inte ens för att växelvis rösta på S och M.

 

Väljarna upplever inga himmelsvida skillnader mellan partierna. Livsvillkoren är heller inte sådana att det är någon större efterfrågan på himmelsvida skillnader.

 

 

Visst oroas jag av försöken att återuppliva rasistiska visioner från fornstora dagar. Sådana tendenser bekämpas bäst med förnuft och saklighet; inte med visionsflummiga tjurrusningar åt höger eller vänster.

 

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Widar Andersson